Sida 596
Sjöförsäkring ...
Inbetaldt aktiekapital: kr. 120,000. Samlade fonder: kr. 544,200. (Dessa liksom följande uppgifter äro hemtade ur berättelserna för år 1889; aktieegarnas förbindelser, pensionsfonder och s. k. försäkringsfonder äro ej upptagna.) Stockholms sjöförsäkringsaktiebolag (Stockholm, 1867). Inbetaldt aktiekapital: kr. 400,000. Samlade fonder: kr. 410,000. Sjöförsäkringsaktiebolaget Ägir (Stockholm, 1872). Inbetaldt aktiekapital: kr. 1,000,000. Samlade fonder: kr. 93,242. Sjöförsäkringsaktiebolaget Ocean (Göteborg, 1872). Inbetaldt aktiekapital: kr. 400,000. Samlade fonder: kr. 900,000. Sveriges allmänna sjöförsäkringsaktiebolag (Göteborg, 1872). Inbetaldt aktiekapital: kr. 400,000. Samlade fonder: kr. 390,000. Sjöförsäkringsaktiebolaget Vega (Stockholm, 1882). Inbetaldt aktiekapital: kr. 200,000. Samlade fonder: kr. 200,000. Aktiebolaget Sjöassuranskompaniet (Stockholm, 1889). Inbetaldt aktiekapital: kr. 250,000. Sjöförsäkringsaktiebolaget Öresund (Malmö, 1890). Inbetaldt aktiekapital: kr. 300,000. Under år 1889 tecknade dessa bolag risker till ett belopp af i rundt tal 526 mill. kr. med en premieintägt af 5 mill. Frö.
Sjögast, sjöv., hvardaglig benämning på sjöman. Ombord å örlogsfartyg är ordet »gast» reglementeradt, men å handelsfartyg användes det ej. Jfr Gast. R. N.
Sjögestad, socken i Östergötlands län, Valkebo härad. Areal 2,028 har. 626 innev. (1889). Annex till Kappestad, Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt.
Sjögren, Håkan, filolog, född d. 26 Jan. 1727 i Härlunda i Jönköpings län, blef 1748 student i Upsala, 1755 filos. magister samt 1757 pastorsadjunkt i Vexiö stift och 1769 konrektor i Jönköping. Der utgaf han 1775, på uppdrag af biskop Osander, ett Lexicon manuale latino-svecanum et sveco-latinum, hvilket sedan allmänt användes ända till senaste tiden (4:de uppl. 1832) och förskaffade honom ett stort rykte. 1775 utnämndes S. till lektor i Vexiö och 1802 till domprost. 1800 hade han blifvit teol. doktor. Död i Vexiö d. 20 Mars 1815. S. var en grundligt lärd man och utgaf åtskilliga smärre filologiska arbeten. Sin förmögenhet, som han hopsparat, använde han till välgörande ändamål.
Sjögren, Andreas Johan, finsk språkforskare, föddes d. 8 Maj 1792 i Iittis socken i Nylands län. Han blef 1813 student, från Borgå gymnasium, 1819 filos. doktor och s. å. e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket. De impulser, som utgått från den danske språkforskaren Rasmus Rask under dennes vistelse i Åbo 1818, hade hos S. väckt tanken att egna sig åt den finska språkforskningen. Då honom erbjöds en informatorsplats i Petersburg, begaf han sig dit 1820 för att med större framgång kunna förbereda sig till studiet af de finska folkstammarna i Ryssland. En afhandling Ueber die finnische sprache und ihre literatur gjorde honom bemärkt af den ryske mecenaten, rikskansler Rumjantsev, som 1823 antog honom till privat bibliotekarie. 1824 anträdde S. med understöd ur finska statsmedel en resa till de nordöstra delarna af det europeiska Ryssland samt i Lappmarken. Under denna resa inskränkte han sig icke till språkforskningen, utan äfven historia, statistik, geografi, arkeologi, ja till och med naturalhistoria utgjorde föremål för hans undersökningar. Det material, som han under sin femåriga resa samlade, publicerades af honom senare i flere arbeten, bl. a. Anteckningar om församlingarne i Kemi Lappmark (1828), Ueber den grammatischen bau der syrjänischen sprache (1832), Ueber die älteren wohnsitze der jemen (1831), Wann und wie wurden Sawolotschje und die sawolotschen tschuden russisch? (1832) och Ueber die finnische bevölkerung des S:t Petersburgischen gouvernements und über den ursprung des namens Ingermanland (1833). 1829 valdes han till adjunkt i ryska historien och antiqviteterna vid Vetenskapsakademien i Petersburg och 1831 till e. o. akademiker samt förordnades 1833 till bibliotekarie för den utländska afdelningen af akademiens bibliotek. 1835--37 gjorde han en resa till Kaukasus på akademiens bekostnad, dels för att studera osseternas isolerade språk, dels för att söka bot för sin försvagade helsa. Det senare ändamålet blef dock under den besvärliga resan helt och hållet försummadt. Frukterna af sin kaukasiska resa nedlade han i sitt arbete Ossetische sprachlehre, nebst kurzem ossetisch-deutschen und deutsch-ossetischen wörterbuch (1844; s. å. på ryska), för hvilket arbete han af Franska institutet erhöll det volneyska priset, ehuru det icke blifvit som täflingsskrift inlemnadt. 1844 blef S. ordinarie akademiker för de finska och kaukasiska folkstammarnas filologi och etnografi samt förordnades derjämte 1845 till direktor för akademiens etnografiska museum. En forskningsresa i Sibirien måste han på grund af sitt helsotillstånd afböja, men föreslog i sitt ställe M. A. Castrén, hvilken sålunda genom honom fick tillfälle till de resor, som gjort honom ryktbar. Smärre forskningsresor företog han 1846 och 1852, till det utdöende liviska folket i Livland och Kurland samt till ön Runö, der svensk dialekt talas. Han utgaf derom ett par reseberättelser samt en afhandling Zur ethnographie Livlands (1849). Det vigtigaste resultatet af resorna, en livisk grammatik och ordbok, utkom genom F. J. Wiedemanns försorg 1861. Dessförinnan, d. 18 Jan. 1855, hade ett bröstlidande gjort slut på författarens lif. Utom nämnda arbeten utgaf S. en mängd resebref och andra skrifter, bland hvilka ännu må nämnas De vita rebusque Olai Sancti, III (1838) och Ossetische studien (1848). Hans samlade arbeten, redigerade af A. Schiefner, utkommo i 2 bd 1861 under titel Joh. Andreas Sjögrens gesammelte schriften. E. N. S.
Sjögren, Carl Anton Hjalmar, mineralog, född i Lofta i Kalmar län d. 25 Nov. 1822, blef student i Lund 1842, filos. doktor 1847, docent i mineralogi 1848, auskultant i bergskollegium 1850, geschvorner i Södermanland och Östergötland 1852, grufingeniör i 7:de
Källa: Project Runeberg ·
