Sida 621
Skaraborgs regemente ...
superintendentian i Mariestad, 1580 (se Karlstads stift), frånskildes Värmland och den nordligaste delen af Vestergötland, hvilken del år 1658 lades åter till Skara stift mot afträdande af Dalsland. Då superintendentian i Göteborg 1620 bildades, frånskildes dit från S. stift södra delen af Vestergötland, hvaraf dock Mo härad återförenades med stiftet 1658. Stiftet, hvars område sedan nämnda tid ej undergått några nämnvärda förändringar, omfattar nu hela Skaraborgs län, större delen af Elfsborgs läns Vestgöta-del, eller de sju häraden Väne, Bjerke, Kulling, Ås, Gäsene, Veden och Redväg samt städerna Vänersborg, Alingsås, Borås och Ulricehamn, samt af Jönköpings län den största och egentliga delen af Mo härad. Skara stift indelas i följande 16 kontrakt: Domprosteriet, Barne, Väne, Kinna, Vånga, Falköpings, Vartofta, Kållands, Kåkinds, Norra Vadsbo, Södra Vadsbo, Mariestads, Billings, Redvägs, Ås, Kullings kontrakt. Genom denna kontraktsindelning från år 1885 lemnades Barne, Väne, Kinna, Kållands, Kåkinds, Ås ock Kullings kontrakt oberörda, hvaremot mellan de öfriga kontrakten skedde större eller mindre omflyttningar, hvarvid benämningarna Vinköls och Vilska kontrakt bortföllo och, med tillägg af ett nytt kontrakt, benämningarna Vånga, Falköpings samt Mariestads kontrakt tillkommo. Pastoraten äro 123 (utom Karlsborg) och församlingarna 369. Af dessa pastorat äro 3 prebenden, 49 regala, 67 konsistoriella och 4 patronella. Till 1:sta kl. höra 20, till 2:dra kl. 70 och till 3:dje kl. 33. Till areal och folkmängd är stiftet fördeladt å Skaraborgs län med 8,453,5 qvkm., 248,183 innev., å Elfsborgs län med 3,543,9 qvkm., 100,557 innev., och å Jönköpings län med 651,8 qvkm., 5,449 innev., tillsammans 12,648,7 qvkm., 354,189 innev. (1889). K. S.
Skarbek, Fryderyk, grefve, polsk patriot och skriftställare, född 1792 i Thorn, studerade statskunskap i Paris, blef 1818 professor i politisk ekonomi i Varsjav och 1828 statsreferendarie, i hvilken egenskap han fullständigt omdanade den polska fångvården. Kallad till Petersburg 1830, utnämndes han till statsråd och kammarherre samt utöfvade sedermera som president för välgörenhetsanstalterna i Varsjav en storartad filantropisk verksamhet. Död 1866. Bland hans skrifter märkas: Nationalekonomi (1820--21; 4 bd), Théorie des richesses sociales (1829), Essai de morale civique (1861), de förträffliga romanerna Pan Starosta (1826), Resan utan mål (1824) och Pamietniki Seglasa (1845), Hertigdömet Varsjavs historia (1860; 2:dra uppl. 1876) och Polens historia under Alexander I och Nikolaus I (1877).
Skarf, zool. Se Skarfslägtet.
Skarf, skeppsb. Se Bordläggning, skeppsb.
Skarfkilar. Se Gistkilar.
Skarfribba. Se Bordläggning, skeppsb.
Skarfslägtet, Phalacrocorax, zool., tillhör ordningen pelikanfoglar (Steganopodes) och afdelningen simfoglar (Natatores). Näbben är lång med hake i spetsen. Benen äro korta, långt bakåt sittande. Vingarna äro korta. Stjerten är afrundad, mycket styf. Skarfvarna äro ganska stora foglar, som under sommaren uppehålla sig på klippor och skär nära hafskusten, men som under höst och vinter stundom företaga längre vandringar inåt landet. Deras ställning är rak, och stående stödja de mot den elastiska stjerten, som derigenom kommer att tjenstgöra som ett tredje ben. På marken röra de sig endast med svårighet; äfven deras flygt är dålig. De häcka i kolonier. Sina bon, som bestå af hafstång och rispinnar, lägga de å branta klippafsatser. Äggen äro hvitaktiga, ofläckade och små i förhållande till fogelns storlek. Som skarfvarna lifnära sig af fisk, hvilken de fånga under dykning, äro de skadliga för fisket. Slägtet omfattar ett stort antal arter, af hvilka flere hafva ett mycket vidsträckt
utbredningsområde. Till Sveriges fauna hör blott storskarfven, äfven kallad hafstjädern och kormoranen, Ph. carbo (se fig.), som är svart med blå glans samt har en bred hvit fläck på strupen och långa nackfjädrar på hufvudet. Kroppslängden är 50--90 cm. Af denna art finnas hos oss tvänne former, af hvilka den större är allmän i Bohus län, hvaremot den mindre häckar i Skåne, Bleking och på Gotland. Vid Norges kuster förekommer en liknande, men mycket mindre art: topp- l. kråkskarfven, Ph. graculus. -- I Kina inöfvas en skarf-art till fiskfångst. Fogeln hindras från att svälja fisken, hvilken han medelst dykning fångar, genom ett omkring halsen lagdt snöre eller metallring. L-e.
Skarfyxa. Se Yxa.
Skarga, Piotr Pawezki, polsk predikant, kallad den polske Chrysostomus, född 1536 i Grodziec, ingick i jesuitorden samt blef 1579 rektor vid universitetet i Vilna och derefter hofpredikant hos Sigismund III. Död 1612. S. bidrog väsentligt till katolicismens befästande i Polen, men, besjälad af varm fosterlandskärlek, blottade han tillika i sina tal de sociala missförhållanden, hvilka sedermera skulle blifva Polens förderf. Hans predikningar utkommo i
Källa: Project Runeberg · ·
