Sida 716
Slatoust ...
genomströfvade ända till Stilla hafvet; och i 19:de århundradet har det öppnat sig nya vägar inåt Kaukasus och de tatariska kanaten i Central-Asien. I våra dagar ställa de slaviske patrioterna för sig så höga mål som Konstantinopels eröfring, framträngande till Indien och förenande af alla slaviska folk till ett enda stort rike under den ryske tsarens spira. Hindren häremot komma från germanerna, af hvilka England har ett tydligt intresse att stäcka det ryska verldsväldet, medan tyskarna hafva ett lika uppenbart intresse af att hålla Donau och vägen till Orienten fri.
De slaviska hufvudstammarna äro för närvarande:
ryssar, omkr. 63 millioner. Ryssarna indelas i sin ordning i storryssar med Moskva till medelpunkt, i Stor-Ryssland och de östra delarna af ryska riket, lillryssar, med Kiev till medelpunkt, i Lill- och Syd-Ryssland, östra Galizien samt till ett antal af öfver en million i Kaukasus, och hvitryssar, i de forna litaviska landsdelarna;
bulgarer, 5--6 mill., skilda från de förra genom rumanerna samt bosatta på landsträckan från nedre Donau till granskapet af Egeiska och Svarta hafven;
serber, omkr. 4 mill., vester om de förre, söder om Donau och Sau, kring Dinariska bergen och till granskapet af Adriatiska häftet, samt längre norrut till ett ej obetydligt antal i Ungern och Slavonien;
kroater, omkr. 2 mill., i Kroatien, Slavonien och Dalmatien, från Mur och Drau till Adriatiska hafvet, till språket obetydligt afvikande från de förra;
slovener, omkr. 1,300,000, än längre i vester, uti Kärnten, Krain, Steiermark och Istrien intill Italiens gräns.
Alla dessa tillhöra de östlige slaverna. Till vestslaverna, som skiljas från de förre af tyskar och magyarer, höra:
böhmare eller tsjecher, omkr. 5 mill., i Böhmen och Mähren, till hvilka nära ansluta sig 2 mill. slovaker i nordvestra Ungern;
sorber, omkr 130,000, i Lausitz och Brandenburg, mestadels lutheraner, bildande den sista svaga återstoden af de forna vendiska folken i östra Tyskland; samt
polacker, omkr. 11 mill., i de kring Weichsel och Warthe belägna landskap, som bildade kärnan i det forna konungariket Polen.
Totalsumman af alla slaviska folk kan ej med säkerhet angifves, då de nationella stridigheterna på flere ställen ledt till statistiska uppgifter, som äro partiska för eller mot den ena eller andra stammen, men bör i alla fall ungefär kunna anslås till mellan 90 och 100 millioner, -- en summa, som kommer ganska nära hvad som uppgifves för de germanska och romanska grenarna af den stora ariska stammen. E. Sn.
Slave river [slev ri'vör]. Se Slaf-floden.
Slavinetskij, Epifanij, rysk lärd och bibelöfversättare, död 1676, tillegnade sig en latinsk-skolastisk bildning vid akademien i Kiev äfvensom under resor i utlandet och kallades derefter till lärare i Moskva. S. öfversatte Nya Testamentet och Moseböckerna samt skrifter af kyrkofäderna. Dessutom var han bekant för sina predikningar, i hvilka han, varmt ifrande för upplysning och humanitet, angrep i synnerhet raskolnikerna.
Slaviska språk. De slaviska språken, som utgöra den vigtigare af de två språkgrupper, som bilda den baltisk-slaviska grenen af den indoeuropeiska språkstammen, äro närmast beslägtade med litaviska och lettiska (jfr Lituslavisk), dernäst måhända med de germanska språken, och deras allmänna ställning inom deras språkstam bestämmes hufvudsakligen af följande ljudlagar: Af de indoeuropeiska vokalerna qvarstå i urslav, liksom i Grek., Lat., Germ. och Litav. e, e, i, f, u, u, ehuru i och u hade ett flyktigare ljud (som i, u) och u uttalades med läpparna i i-ställning, till följd hvaraf det småningom öfvergick till ett egendomligt »hårdt» -ljud (vanl. skrifvet y), samt dessutom o (Grek., Lat. o, Germ., Lit. a) och a (Grek., Lat. a, Germ. Lit. o, uo), t. ex. ide. *nok-ti, Lat. nox, T. nacht, Lit. nakti-s, Slav. nosti; ide. och Lat. mater, Isl. moðer, Lit. mote, Slav. mati. Deremot öfvergå ide. o (Grek., Lat. o, Germ., Lit. o, uo), i Slav. till a, t. ex. ide. rot do, Grek. do-ron, Lat. do-num, Lit. da-vana, Slav., da-ru, gåfva, samt ide. a och ä (Grek., Lat., Germ., Lit. a) till o, t. ex. ide. nas-, Lat. nas-us (a afljud till a), T. nase, Slav. nosu; ide. svag rotform stä, Lat. status, Got. staþs, ort, Slav. sto-ja, jag står. Diftongerna ai, ai, oi öfvergå till e, ei till i (e), au, eu, ou till u. Af konsonanterna qvarstå som i Grek., Lat. och Lit. p, b, t, d och de velara (bakre gutturalerna) k, g, utan att deltaga hvarken i den germanska ljudskridningen (se d. o.) eller i den Lat.-Grek.-Germ. labialiseringen (af k, g till qu, v (gu); [pi], [beta], hv, kv), samt dessutom i allmänhet m, n, r, l, v, j, s, z, dock blir s i flere fall ch. Deremot öfvergå de palatala (främre gutturalerna) k, g (Lat. c, g, Grek. k, g, Germ. h (g), k) som i Iran. till s (Lit. s) och z (Lit. z), t. ex. Lat. vicu-s, Got. veih-s, Slav. visi, by; Lat. (g) no-sco, Lit. zinoti, Slav. zna-ti, veta. Aspiratorna bh, dh, gh sammanföllo redan i baltisk-slaviskan liksom i Iran. och Kelt. med de oaspirerade b, d, g och representeras sedan i Slav. af samma ljud som dessa. Sonantiska (stafvelsebildande) n, m öfvergå framför konson. till nasalvokalen e (äng), framför vokal till in, im, sonantiska r, l alltid till ir, il. Jämte den allmänna utljudslagen att slutande vokal qvarstår och slutande konsonant bortfaller, hvarvid dock n, m med föregående a bildar nasal vokalen a (ång), är palataliserande inverkan af j (i, e) den vigtigaste af de slaviska ljudlagarna. Med en föregående konsonant sammansmälter nämligen j så, att l, n, r »muljeras» (få biljud af j), s och z muljeras eller öfvergå till s och z, och gutturaler »assibileras», d. v. s. kj öfvergår till ts l. ts, gj till dz (z) l. dz (z), chj till s; på samma sätt öfvergå k, g. ch framför de palatala vokalerna i, e (som qvarstå) till ts, dz (z), s eller ts, dz (z), s. I fråga om ljudförbindelserna tj, dj och pj, bj, mj, vj delade sig de slaviska munarterna redan tidigt i två olika grenar, en vestlig samt en
Källa: Project Runeberg · ·
