Sida 209
Planscher och Kartor
POSTVÄSENDET.
183
Med början af augusti 1866 infördes i den svenska inrikes posttjänsten utväxling af postanvisningar äfvensom försändelser belagda med s. k. postförskott (efterkraf).
Från den 1 juli 1892 liar jämväl anordnats utväxling af telegrampost-anvisningar genom de flesta postkontoren i riket.
Yid sidan af den egentliga postutväxlingen liar under postverkets hägn utvecklats en rörelse, som, efter livad längre fram skall närmare visas, i viss mening kan sägas här i landet rent af hafva öfverflyglat den egentliga posttrafiken. Yi afse upptagandet genom postverkets försorg af tidnings-abonnement ocli expedierandet dag för dag af sålunda abonnerade tidnings-exemplar. Då denna rörelse så att säga koncentrerar sig vid postkontoret liär i Stockholm, hvarest flertalet mera spridda svenska tidningar utkomma, torde densamma få anses vara af det intresse, att vi därmed må något utförligare sysselsätta oss.
Tidningar utgåfvos här i riket till en början ensamt genom postverkets försorg. Med år 1645, således under första året af drottning Kristinas egen regering, utkommo nämligen officiella posttidender i nummerföljd en gång i veckan. Axel Oxenstierna, hvilken i egenskap af svenska kansliets styresman förmodligen uppsatt eller åtminstone inspirerat den, efter hvad ofvan är omförmäldt, 1643 utfärdade och 1645 förnyade »General Piiksens Postordning», torde väl utan fara för misstag sålunda kunna anses såsom svenska tidningsväsendets fader, liksom postinrättningen var dess vagga.
Dessa tidningar, i hvilka företrädesvis meddelades sådana underrättelser, som erhållits från kungl, kansliet eller rörande utländska förhållanden från de särskilda kommissionärer, hvilka å utrikes orter underhöllos och snart äfven blefvo i och för postutväxlingens ombesörjande anlitade, åtnjöto portofrihet så väl under ifrågavarande tid som äfven sedan bestyret med deras sammanskrifvande år 1685 skiljts från postverket och öfverlämnats åt särskild därtill förordnad person inom kansliet. Dock gjordes år 1692 den inskränkning liäri, att från Stockholm icke mer än två eller tre tidnings-exemplar fingo fortskaffas till hvart postkontor i riket.
Någon dylik förmån för befordran med posterna afgiftsfritt, eller ens mot lägre afgift än den för bref och öfriga postförsändelser gällande, tillkom ända intill år 1820 ej andra än särskildt privilegierade tidningar. Först nämnda år öfvertog postverket i någon vidsträcktare mån spridandet till landets särskilda delar af utkommande dagblad, då deras postbefordran medgafs mot en afgift af en åttondedel af brefportot, med tillgodonjutande af vanlig portomoderation. Tre år senare beslöto rikets ständer att, mot tidningarnas förseende med en särskild därtill inrättad kartasigillatastämpel, bevilja allmän portofrihet för dem utan annan förhöjning än det postför-valtarne tillkommande arfvodet. Ar 1830 utsträcktes rättigheten till afgiftsfri
Källa: Project Runeberg ·
