Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 3

Originalsida 358
Originalsida 358
Originalsida 358
Originalsida 359
358–359

Sida 358

Planscher och Kartor

318

STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.

natur, lifvad af ett för densamma egendomligt staffage, än den odödlige

skald, öfver livars här resta bild »Djurgårdsekar vänligt susa».

* *

*

Yi hafva i det föregående kunnat orda om Stockholmstraktens natur utan att mer än antydningsvis ocli i förbigående framhålla, hvilken roll människan spelat inom densamma. Sådant liade knappast varit möjligt, om liär vore rådande liknande förhållanden som i omgifningarna af andra större stadssamhällen. I Stockholms omgifningar har människan, utanför själfva

C. Adelsköld fot. n , .. ..

161. Vid Neglingeviken.

stadsområdet, ej förmått trycka sin prägel på naturen i den grad, att dennas ursprungliga drag i vidsträcktare mån blifvit utplånade. Att så är förhållandet bevisas bäst af clet redan förut i detta arbete citerade uttrycket, att Stockholm förefaller som vore det beläget »midt i skogen». Yi veta väl, att detta är mera skenbart än verkligt, enär kulturens eröfringar och människors boningar bortskymmas af terrängens egendomligt kuperade beskaffenhet, men bristen på eii sammanhängande kulturbygd berättigar dock den undran, som uttalats af främlingar öfver att just här en mäktig stad kunnat uppstå; detta har synts mera som ett verk af mänsklig nyck än ett resultat af naturligt verkande orsaker.

Anledningarna till att vid Mälarens utlopp ett samhälle uppstått ocli vuxit till storstad hafva förut i detta arbete framhållits, ocli det behöfves ej

Källa: Project Runeberg ·