Sida 239
Planscher och Kartor
TELEFON.
99 'Ii
arbetstimme. Att denna mängd ej kunnat finna användning i Sverige är tydligt; också gå för närvarande ej mindre än 85 procent däraf till utlandet, där marknad erhållits ej endast i närgränsande länder utan äfven i de mest aflägsna. Fabriken, som därjämte tillverkar telefonväxelbord och andra telefoninstrument, telegrafapparater, brandtelegrafer m. m. och nu sysselsätter öfver 700 arbetare, har 1896 öfvergått till aktiebolaget L. M. Ericsson & C:o.
I oktober 1883 öppnade Allmänna telefonbolaget sin första station, som var inrymd i egendomen n:r 27 Malmskillnadsgatan ocli då upptog 332 färdiga linier. Denna station upptog abonnenter boende inom de norra stadsdelarna. Ej långt därefter blefvo södra stationen i n:r 9 Urvädersgränd ocli den i Staden inom broarna, i huset n:r 6 Svartmangatan, äfven fullbordade.
Yid slutet af år 1883 hade 785 ledningar intagits, ocli med följande år uppgick abonnentantalet till 2,288. Med så stor ökning af ledningarna framträdde äfven skarpt ofullkomligheten hos de stationer, som vid denna tid funnos i bruk.
Enligt det ursprungliga, så väl af båda bolagen härstädes som äfven öfverallt annorstädes tillämpade systemet begagnades växelbord för allenast 50 abonnenter. Så snart antalet linier ökades utöfver denna siffra, måste ett nytt bord insättas, hvarefter ett tredje var erforderligt, när liniernas antal blifvit flera än 100, ocli så allt vidare. Hvarje nyinsatt bord blef genom ledningar inom apparatsalen förbundet med hvart och ett af de där förut befintliga borden, så att hvarje abonnent från sitt bord kunde förmedelst dessa ledningar förbindas med hvarje abonnent i hvart och ett af de öfriga borden. Yid hvarje växelbord satt en telefonist, som verkställde den begärda förbindelsen. Om de båda olika abonnentlinierna ingingo i samma
Äldre modell. Nyare modell.
103. L. M. Ericssons väggtelefonapparater.
Källa: Project Runeberg ·
