Sida 251
Planscher och Kartor
TELEFON.
99 'Ii
däremot i många fall skötas af den enskilda företagsamheten. Dock måste staten förbehålla sig rätt att, när den så finner lämpligt, konkurrera med den enskilde, hvilket ju alltid bör vara till gagn för allmänheten, som först ocli sist är den intresserade parten ocli i fall, sådana som detta, har full frihet att välja mellan statens ocli den enskilda anläggningen och därvid anlita den, som ur ändamålsenlighetens ocli billighetens synpunkt har de största företrädena.»
I Stockholm började telegrafverket utveckla sitt sedan 1881 befintliga nät genom upptagande af abonnenter, som alla erhöllo dubbeltrådiga ledningar. Nätet, som vid 1888 års slut omfattade endast 84 apparater, erhöll nu en hastig ökning, synnerligast genom tillträde af större affärsfirmor och andra företag, som oftare behöfde använda långledningarna, men sedermera hafva äfven mindre affärer och privatpersoner i så stor utsträckning försett sig med rikstelefon, att antalet abonnenter å Stockholmsområdet vid 189(3 års utgång uppgick till 4,699. Rikstelefonnätet har sålunda äfven utvecklat sig till ett lokalnät af stor betydenhet.
Samtliga ledningar inom Stockholm införas till en enda station i telegrafverkets hus, Skeppsbron n:r 2, hvilket möjliggöres därigenom, att verket i stor utsträckning begagnar sig af underjords-kablar.
Till en början var endast ett 50-liniers växelbord uppställdt i ett rum invid telegrafsalen; sedermera anordnades en provisorisk station af multipelbord, hvilken togs i användning, tills ny station för det växande nätet i juni 1892 hunnit blifva i ordning.
Denna station (se planen fig. 98), belägen i våningen tre trappor upp i förenämnda egendom, består af två skilda afdelningar, en för den lokala och en för den interurbana expeditionen. Salen för den lokala expeditionen, uppbyggd i vinden och försedd med takljus, innehåller 21 multipelbord för
114. Stativ (Allmänna bolagets).
Källa: Project Runeberg ·
