Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 3

Originalsida 360
Originalsida 360
Originalsida 360
Originalsida 361
360–361

Sida 360

Planscher och Kartor

320

STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.

Öde ocli obebyggd var dock visserligen icke Stockholmstrakten i dessa aflägsna tider, om ock dess betydelse väsentligen berodde på den samfärdsel, som däröfver framgick mellan rikare befolkade nejder. Därom tala i främsta rummet de talrika fornlämningar från den yngre järnåldern, hvilka liär påträffas.1 I beskrifningarna till de af Sveriges geologiska undersökning utgifna kartbladen »Stockholm», »Rydboholm», »Vaxholm» ocli »Gustafsberg», hvilka ungefär motsvara Stockholms omgifningar i den utsträckning cle liär fattas, äro förtecknade 210 ättehögar —• enstaka eller grupper af sådana •—-, 41 runstenar eller runristningar i fast häll och dessutom ett stort antal sten-

sättningar, kummel, resta stenar o. s. v. Ocli dock torde förteckningarna ej omfatta på långt när alla liär befintliga minnesmärken från forntiden; åtminstone omnämna de ej den betydande grupp af ättehögar, som träffas i stadens närhet, på båda sidor om stora landsvägen vid Mellanjärfva. — Icke oansenliga silfverskatter från öfvergångstiden mellan de hedna ocli kristna perioderna äro också funna i Stockholms omgifningar (Hildebrand, Sv. medeltid, I s. 403).

Att den bofasta befolkningen i skärgårdstrakterna, på så väl fastlandet som öarna, vid denna tid för sitt uppehälle hufvudsakligen varit hänvisad till fiske och sjöfart, torde väl få antagas för gifvet. Men vid sidan af den

1 Från stenåldern och bronsåldern finnas inga fasta fornlämningar i Stockholms om-

*

gifningar.

163. Grindaijärden.

A. Blom fot.

Källa: Project Runeberg ·