Sida 256
Planscher och Kartor
228
TELEFON.
— clärvicT bland annat order om inkoppling af begärdt samtal kan sändas till sådan telefonist å andra stationen, som för tillfället ej är upptagen, samt där afkopplingar å ena stationen automatiskt markeras å den andra, — nått den liögsta grad af fullkomnande.
*
De utvändigt erforderliga ledningarna hafva under årens lopp undergått genomgripande förändringar.
Yid de första telefonanläggningarna var ej fråga om användning af
annat än trådledningar, hvilka fastades vid isolatorer anbragta å stativ på hustaken. Till en början användes järntråd af 2.14 millimeters diameter (mill B. W. G.) fästad å isolatorer af glas. Sedermera hafva glasisolatorerna, som endast begagnades af Belltelefonbola-get, allmänt ersatts med de bättre, men äfven dyrare por-si insisolatorerna, och då man kunde erhålla bronstråd af tillräcklig styrka, fick äfven denna uteslutande användning, så att numera ej ett enda järntrådsknippe — och ännu mindre en glashatt — torde finnas kvar inom Stockholm. Bronstråden, som ej angripes i luften, kunde tagas af klenare diameter, ända ned till 1 millimeter, hvarigenom knippena blefvo väsentligt lättare ocli äfven mindre synliga. Men detta var ock nödvändigt ty med tillströmningen af abonnenter ökades äfven mängden af trådarna, hvarom de alltjämt växande stativen bära vittne. Dessa stativ äro allmänt utförda af järn i motsats till dylika i en del främmande städer, där träställningar begagnas. Sådana få naturligtvis ett synnerligen tungt och klumpigt utseende. Järnkonstruktioner äro äfven de enda lämpliga, där ställningarna taga sådana proportioner som å ömse sidor af Norrström eller utveckla sig till väldiga inledningstorn såsom å Allmänna telefonbolagets stationer å Norrmalm och i Staden inom broarna.
För att undvika dessa stora ställningar hade redan sedan 1884 försök anställts med luftkablar, men utan att man lyckats erhålla någon lämplig
119. Tolefonkabeltrummor. (Allmänna, telefon.)
Källa: Project Runeberg ·
