Sida 357
Planscher och Kartor
317 STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.
spatserar igenom, tills man stöter på strandklippan med dess granar ocli tallar på hvitmossa och därnedanför liafsvikens sandupplag med tångbältet. Skjuter en vik af fjärden längre in i land, är den alltid skönt kantad med alar ocli rika vassbänkar.»
I den yttersta skärgården tar däremot kalheten och ödsligheten öfverhand. Här sveper den kalla ocli saltmättade hafsvinden utan hinder öfver de låga skären ocli öarna, den trycker växligheten ned mot den sterila marken, tills slutligen endast enbusken i låga risiga snår krypande efter jorden förmår trotsa stormarna. Bland växter egendomliga för de yttre skären må nämnas idegranen, som förekommer flerstädes på holmarna, och svarta vinbärsbusken, som liär sätter riklig ocli saftig frukt, af befolkningen kallad »tistron». På de små klipporna i själfva hafsbandet äro enstaka exemplar af skörbjuggsörten, coclilearian, jämte ett eller annat grässtrå i bergskrefvorna de enda växter som finnas, ocli allra ytterst resa blott de af vågorna fullkomligt renspolade hällarna sina kala hjässor ur vattenbrynet. Men 0111 växtligheten är karg, så är djurlifvet så mycket rikare. De yttre skären äro häckplatser för tallösa fågelskaror: måsar ocli tärnor, tordmular ocli grisslor, ejdrar ocli andra änder, ocli på de lägre hällarna krypa själarna upp i talrika flockar ocli låta liöra sina råmande läten.
Vare sig fjärdarna ligga blanka i solglittret eller deras yta krusas af hvitskummiga vågor eller höststormen vräker bränningen högt öfver kobbar ocli skär, utöfvar denna ogästvänliga nejd sin egendomliga tjusning, ocli man kan väl fatta huru den förmått inspirera sin egen skald — Elias Sehlstedt — så väl som Djurgården sin, Bellman.
En säregen prägel företer bland Stockholms omgifningar Djurgårds-naturen. Här råder ännu Mälaretraktens lummighet och mjuka konturer, men drag af skärgårdens sträfva allvar saknas ej i skrofliga branter ocli mörka furuskogar, ocli härtill kommer ett nytt element, delvis frambragt genom människohand — parknaturen. Sänkorna mellan bergen upptagas af grönskande gräsmattor, vägar slingra sig under almars, lönnars och askars rika kronor, och framför allt gifva ekarna, som här nära sin nordliga vegetationsgräns nå en förvånande styrka och frodighet, karakter åt landskapet. Ett mera idylliskt drag utmärker måhända trakten kring Haga, parkerna vid Ulriksdal, Karlberg och framför allt Drottningholm lia för sitt behag till stor del att tacka mänskliga anläggningar, men såsom naturlig park söker Djurgården sin like, ocli sedan uråldriga tider hafva Stockholms invånare företrädesvis liit sökt sig ut från stadens oro ocli arbete, när de känt behof vare sig att hvila ut i naturens ostörda lugn eller förströ sig med mer eller mindre bullrande förlustelser. Också har ingen trakt i Stockholms omgifningar varit föremål för så många skildringar — på vers och prosa — men säkert har ingen mera målande, mera åskådligt tecknat Djurgårdens
Källa: Project Runeberg ·
