Sida 233
Planscher och Kartor
TELEGRAF.
207
redan 1878, men synas ej liafva fått den användning de utan tvifvel förtjäna. Oaktadt befordringsafgiften för ett 10-ordigt lokaltelegram numera endast är 25 öre — hälften af den för vanliga telegram — har inom Stockholm under 1896 befordrats endast 4,364 sådana. Naturligt är, att den stora utveckling telefonväsendet tagit i liög grad bidragit härtill, men allmänheten synes ej heller hafva blifvit fullt förtrogen med dessa telegram, hvilka på samma sätt som vanliga telegram kunna intelefoneras till liufvudstationen.
Telegrafledningarna inom Stockholm framfördes till en början öfver hustaken ungefär på. samma sätt som telefonledningar, och ännu finnas flera sådana linier till filialstationerna i olika trakter af staden.
Dessa trådar äro naturligtvis utsatta för samma talrika anledningar till fel som öfriga luftledningar inom stadsområdet, och därför har äfven tidigt den sträfvan gjort sig gällande att söka framdraga telegrafledningarna på ett mera betryggande sätt.
Yid stambanans byggande norr ut genom Stockholm flyttades äfven, 1863, de norra ledningarna till en stolplinie i banans riktning. Såsom motiv för denna flyttning anfördes redan nu, utom förutnämnda osäkerhet mot fel, »svårigheten att öfver hustaken å Norrmalm i hufvudstaden upplägga flera ledningar än de därstädes förut uppsatta».
I samband med anordnandet af stationen vid Skeppsbron fram-drogos telegrafledningarna genom staden till stor del i kablar. Sålunda nedlades för de norra linierna 3 st. 7-trådiga guttaperkaisolerade ocli järnbeklädda kablar i Slottsbacken, Storkyrkobrinken, Riddarhustorget ocli Riddarhusgränd, hvarifrån vattenkablar i Norrström framgå till Tegelbacken ocli järnvägens område, hvarå ledningarna fortsätta norr ut på stolpar. At söder nedlades samma antal liknande kablar från telegrafhuset tvärs genom Skeppsbron till sjön, där kablarna följa kajen, gå öster om slussen och fiskarhamnen för att därefter i marken fortsätta till södra järnvägstunnelns norra mynning. Genom tunneln fortgå ledningarna äfvenledes i kablar till södra mynningen, där stolplinien utefter järnvägen vidtager.
För undersökning af dessa kablar blefvo brunnar af gjutjärn insatta vid nordvästra hörnet af Storkyrkan, vid slutet af Riddarhusgränd, vid Fiskargången samt norra mynningen af järnvägstunneln. Sedermera hafva dock dessa brunnar, såsom varande mindre behöfliga vid de nyare undersökningsmetoderna, blifvit borttagna.
Med den omfattning de underjordiska telefonledningarna numera tagit, torde det äfven vara att förutse, att inom ej alltför lång tid lednings-trummorna härför få den utsträckning, att de äfven kunna lämna en trygg plats för telegrafledningarna inom hufvudstaden.
Källa: Project Runeberg ·
