Sida 235
Planscher och Kartor
TELEFON.
99 'Ii
Blancl de olika sätt, på hvilka ägarne af Bells uppfinning gjorde densamma fruktbärande, var äfven att på främmande orter för telefondrift anordna lokala bolag, däri de själfva till dominerande del ingingo. Sålunda bildades Stockholms Bélltélefonaktiebolag, hvars ordning af regeringen fastställdes den 13 augusti 1880 ocli hvars ändamål var »att i Stockholm anlägga ett telefonnät med centralstation ocli att bedrifva den affär, som däraf blir en följd». Bolagets kapital utgjorde till en början 300,000 kronor, ocli ökades sedermera till 400,000 kronor.
Yid sitt första framträdande härstädes förde telefonen med sig mycket, som erinrade om dess amerikanska ursprung. Bellbolaget ej blott använde uteslutande amerikansk materiel ocli utförde sin anläggning under ledning af amerikanska teknici, utan arbetade äfven, som förut antydts, mecl öfvervägande amerikanskt kapital ocli tillämpade amerikanska affärsprinciper, hvadan ock dess abonnementspriser voro synnerligen höga. Dessa utgjorde 160 kronor i Staden inom broarna, 240 kronor å malmarna, ja till och med 280 kronor i utkanterna däraf, allt för år räknadt. Rättvisligen bör dock nämnas, att det på alla håll i utlandet tillgick på samma sätt, ocli än i dag är på många ställen förhållandet detsamma. Så äro aboiine-mentsprisen exempelvis för närvarande i Newyork 900 kronor, i London 360 kronor, i Paris 290 kronor (förut 430 kronor) o. s. v.
Bellbolaget började sin trafik i september 1880 med 121 apparater, hvarifrån samtliga ledningar voro införda till en centralstation i huset n:r 16 Västerlånggatan. Sedermera, då nätet antog större utsträckning, upptog denna station endast ledningar från abonnenterna i Staden inom broarna.
Stockholms naturliga belägenhet har alltid, så länge luftledningar begagnats, gjort det svårt att sammanföra ett större antal telefonlinier från liela dess område till en enda station. Norrmalm med Östermalm och Kungsholmen liksom Södermalm erfordrade alltför stora ledningsknippen för sin förbindelse öfver Norrström eller Slussen med stationen i Staden, hvarför man nödgades anordna särskilda stationer å malmarna. De äldre stationernas oförmåga att upptaga ett stort antal ledningar torde äfven hafva bidragit till en dylik anordnings genomförande. De norra stadsdelarnas abonnenter erhöllo därför snart sin egen station i n:r 30—32 Norra Smedjegatan och söderboarne sin i n:r 6 Södermalmstorg. För dessa stationers förbindande med hufvudstationen och med hvarandra erfordrades endast ett färre antal ledningar de olika stadsdelarna emellan.
Stockholm. III. 14
100. Belltelefon-apparat.
Källa: Project Runeberg ·
