Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 3

Originalsida 237
Originalsida 237
Originalsida 236
Originalsida 237
236–237

Sida 237

Planscher och Kartor

TELEFON.

99 'Ii

ölägenheter och vanskligheter, som vid telefonföreningarnas nät ej sällan lade hinder i vägen för en god skötsel eller önskliga förbättringar.

Det pris, som nu bestämdes för en egen ledning, sattes så lågt som till 100 kronor öfver liela staden, hvilket pris dock på grund af fördyrad stationsinredning ocli ökade expeditionskostnader bestämdes till 125 kronor, om abonnentantalet skulle komma att öfverstiga 1,500. Men därjämte utfäste sig bolaget att tillhandahålla abonnement för ännu lägre pris, hvilket möjliggjordes genom en automatisk växelapparat, hvarifrån en enda ledning ingick till stationen ocli till hvilken indrogos korta ledningar från två eller flera nära hvarandra boende abonnenter. Då byggnadskostnaden för ledningarna

101. L. M. Ericsson & k:is fabriksbyggnad, Tulegatan n:r 15, 17 och 19.

genom användande af dessa apparater kunde betydligt nedbringas, bestämdes årspriset för apparat i sådan 5-linig automatisk växel till 80 kronor.

* *

I Stockholm liade redan 1878 firman L. M. Ericsson & C:o börjat tillverka telefonapparater i mindre skala, ocli från och med 1881 hade denna tillverkning fått fabriksartad karakter. Inom själfva hufvudstaden fingo dessa apparater visserligen användning vid polisens ocli brandväsendets ledningar, men den stora spridningen till allmänheten var dem förmenad, då Belltelefonbolaget uteslutande begagnade amerikanska apparater, hvilka dock ej, vare sig i utförande eller inre egenskaper, kunde mäta sig med de svenska. Med Allmänna telefonbolagets uppträdande ändrades

Källa: Project Runeberg ·