Sida 137
ETT TUM PERA NT I A E A 7 I NATIONALMUSEUM
1 13
utgör ett bland de, för öfrigt talrika, bevisen på, att denne store samlare och konstvän var en icke blott för sin tid och för sitt stånd sällsynt lin och erudit kännare.
Det visar sig nämligen vid en närmare undersökning, att Nationalmusei Temperantiafat icke blott är en äkta och rätt väl bibehållen pjes, utan ett exemplar, som har sitt alldeles särskilda intresse och för hvilket med skäl kan användas konstsamleriets högsta betyg “ rarissimumu.
Lessing har bevisat, att Knderlein icke direkt afgjutit Briots fat utan fritt kopierat sin modell efter detta, och han anför såsom belägg härför, att hans figurer hafva tyngre och klumpigare former än fransmannens, att hans ornamentala detaljer i mycket skilja sig från dennas o. s. v. Lessing har också konstaterat tre olika varianter af Knderleins fat: i den första följa de sju vetenskaperna efter h varandra i motsatt ordning mot hos Briot, Minervamedaljongen harj sin plats öfver medaljongen med "Vattnet", medan den hos Briot sitter öfver “Luften", hvarjämte flere smärre olikheter i detaljerna kunna iakttagas. Denna variant är den oftast förekommande. Den andra är denna lik i all1 utom däri, att i stället för midtmedaljongen med Temperantia en annan medaljong med Maria och Kristusbarnet är insatt, då dessa exemplar antagligen varit afsedda till dopfat. Den tredje varianten är af ett alldeles särskildt intresse, den är i mycket olik de båda andra och den är ytterst sällsynt — ett exemplar af denna variant är det Nationalmuseum tillhörande Temperantiafatet.
De åtta medaljongerna i yttre frisen intaga här samma ordning som å Briots fat icke den motsatta som å Endcrleins andra modell och liksom hos Briot är äfven här “Minervamedaljongen" placerad öfver “Luften".
En mängd små skiljaktigheter i detaljernas behandling särställa den äfven från Enderleins vanliga modell.
Men figurernas något tunga formgifning är Enderleins, och dennes signatur C. E. förekommer här liksom å den vanliga modellen insatt i nedre venstra hörnet af den sockel, på hvilken Temperantia sitter.
Vi hafva sålunda här alla bevisen för, att Enderlein utarbetat tvä skilda modeller af sitt Temperantiafat; och Lessing. som på det grundligaste undersökt och pröfvat saken, kommer till det resultat, att denna variant blifvit utförd före den andra, och direkt efter ett Briotfat.
Ännu en egendomlighet hos denna variant är, att, medan de andra å baksidan bära en inpressad medaljong med Enderleins profilbild och omskriften “sculpebat Casbar Enderlein“, har denna ingen sådan, utan endast en Nurnbergsk tenngjutarstämpel. Denna stämpel utgöres af en utslagen ros under en öppen krona och i rosens midt Xiirnbergs vapen med den hall va örnen och de tre snedbjelkarna, på ömse sidor stå vanligen tenngjutarens initialer.
På intet at de Enderleinska Lemperantiafaten har man i denna stämpel funnit de bokstäfver som skulle beteckna hans eget namn, men däremot ett flertal olika initialer. Hårat iramgar, att Knderlein, som själf graverat formarna till sina Temperantiafat öfverlämnat dessa till gjutning ät flere af sina yrkesbröder.
1 den variant, h varmed vi här sysselsätta oss, äro sålunda tenngjutarstämplarna olika pä alla kända exemplar. Detta låter emellertid mera än det verkligen betyder, ty antalet af kända exemplar är ytterligt ringa. Då Julius Lessing 1889 skref sin epokgörande uppsats om Enderleins Temperantiafat, uppräknar han följande exemplar af vår variant såsom kända: Ett exemplar i Berlins Kunstgewerbemuseum med bokstäfverna I. K. ; stämpeln, exemplaret mycket afnött och Enderleins initialer på Temperantiabilden rätt
Fig. 14. Stämpel å Nationalmusei Temperantiafat.
Källa: Internet Archive ·
