Svenska slöjdföreningens tidskrift

114

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907

svårlästa. Ett annat exemplar hos konsthandlaren Gustav Levy i Berlin, hvilket har bok-

stäfverna N. K. i stämpeln. Detta exemplar är bättre bibehållet än det föregående och

C- E. på Temperantiabilden tydliga. Ett tredje exemplar i Dresdens Kunstgewerbemuseum, hvaraf dock endast den yttre bården med dess åtta medaljonger är i behåll. På denna tinnes naturligt nog ingen stämpel (ty sådana anbringades nästan alltid midt under föremålet), men däremot läses här ett C. K. eget nog på framsidan i den medaljong, där Geometria har sin plats.

Flere än dessa tre exemplar voro för 18 år sedan icke kända af Eessing, och till svar på en förfrågan, har jag fått meddelande om, att ej heller sedan dess något annat dylikt blifvit bekant. Hans Demiani har visserligen till sin storartade tennsamling på senare tid förvärfvat ett exemplar af varianten i fråga, men på förfrågan synes det, som om detta vore detsamma som 1889 fanns i den berlinske konsthandlarens ego.

Nationalmusei exemplar skulle sålunda vara det fjärde eller snarare det tredje fullständiga, i fackmannakretsar kända exemplar af denna variant. Dess stämpel visar ett

C och ett K, samma initialer således som finnas på Dresdenfragmentets framsida. (Fig. 14).

I en af Demiani publicerad förteckning öfver tenngjutarmästare, verksamma i Niirnberg 1583 — 1633 finna vi ägaren till dessa initialer i den Conrat Koch som blef mästare 1621 och dog 1632.

Nationalmusei Temperantiafat, (som är 45,5 centimeter i diameter) är ganska väl bibehållet; visserligen har under de nära trehundra år som det funnits till, dess reliefers skärpa blifvit något afnött, och en smal spricka sträcker sig ett stycke omkring hålkälen, men mästarens namn kan ännu spåras på Temperantiabilden, cch säkerligen är det lika så väl bibehållet som exemplaret i Berlin.

Sedan de undersökningar gjorts, hvilkas resultat här framlagts, har fatet fått en mera skyddad plats under glasmonter. Af hvad ofvan anförts torde det ju också vara klart, att detta praktfulla fat icke blott har ett i konstnärligt afseende högt värde, utan från musei- och samlaresynpunkt måste betraktas såsom en mycket stor sällsynthet, om hvilken bokstafligen kan sägas, att det är värdt sin vikt i guld.

GJUTN1NG AF BRONSSTATYER I VÅRA DAGAR.

AF

GUSTAF SELLERGREN.

Det fanns en tid, då brons och järn tätlade om herraväldet inom tekniken. Anledningen var till stor del den, att den förra metallen låter bearbeta sig enligt alla de metoder, som användas för järnet. Lägger man härtill ålderns företrädesrätt samt att bronsen eger de ädla metallernas egenskap af varaktighet och stor motståndskraft mot atmosferilier, att ej nämna denna legerings mångfaldiga och växlande egenskaper vid olika sammansättning, så kan man ej undra öfver, att det dröjde mycket länge, innan den gaf vika för järnet. Med de ständigt ökade anspråken på styrka hos de tillverkade föremålen blef järnet slutligen härskare, dock först sedan framställningsmetoderna särskildt genom Bessemer- och Martinprocesserna hunnit fullkomnas. Däremot är bronsen än i dag oöf-