Sida 317
EN NORSK S. K. KYRKSTOL FRÅN ÅR 1685.
103
Hade den katolska kyrkan för de kyrkobesökande, i stort sedt, endast uppdragit en enda gränslinie, den som skilde menigheten från prästerskapet, blef det reformationens uppgift att i detta fall genomföra en hel rangskala bland de kyrkbesökande, och detta icke blott i städerna utan lika mycket på landsbygden. Först nu anbragtes i långskeppen dubbla rader med bänkar med en bred öppen gång i midten, då den norra raden anvisades för kvinnorna, med de gifta främst, och den södra för männen. Hvarje man och kvinna fick därvid sin plats noga bestämd efter stånd och värdighet, i städerna med deras styresmän, borgmästare och råd i spetsen, och efter ämbetsmännen intogo borgarne sina platser o. s. v. På landet intogo herremännen de främsta platserna. 1 landskyrkorna funnos dock för de förnäma särskildt inhägnade platser, skilda från den gemena hopens genom ofta kostbart utstyrda stängsel och gallerverk. Dessa tillhörde naturligtvis rikt folk, som fick betala en stundom ganska dryg afgift för denna ära, därest icke församlingen själf hedrade någon af sina främsta genom att såsom belöning för om kyrkan eller på annat sätt inlagda förtjänster låta uppföra en särskild kyrkstol för honom och hans familj, hvilket då vanligen skedde under formen att vara “ för evärderliga tider Så blefvo dylika kyrkstolar ett slags offentliga hedersplatser.
De nämnda bänkraderna och kyrkstolarna synas icke alltid hafva varit sittplatser.
I ordet stol ligger ursprungligen heller icke denna uppgift, såsom vi ännu kunna finna af ordet predikstol, som ju endast är afsedd att stå uti. Särskildt nvad beträffar de i norska kyrkor förekommande stolarna (såsom brudstolen, konestolen, d. v. s. den af gallerverk inhägnade plats, där kvinnan kyrktogs m. fl.) visar det sig, att sätet, själfva sittplatsen, var en senare tillsats.
Tillämpa vi nu det ofvan sagda på förevarande kyrkstol, så ha vi lättare att förstå dess betydelse. Det är ju, som sagdt, ganska sannolikt, att den haft sin plats i Vernäs kyrka, ehuru det är svårt att närmare angifva denna plats, särskildt för den som icke sett denna kyrka. Att denna kyrkstol stått alldeles fritt för att kunna ses från alla sidor framgår däraf att dess baksida, är ornerad. Så äro familjevapnen afmålade i svart och hvitt på vapensköldarnas baksida, liksom fyllningarnas frånsidor äro målade. Egendomligt är att, där tornrummet öppnar sig mot kyrkans midtgång måtten på denna öppning, om man får tro den af Nicolaysen angifna skalan, stämma med måtten på kyrkstolen hvad längden beträffar (d. v. s. omkring ö1/, meter). Det är dock mindre sannolikt, att krigsrådet v. Schultz med sin högförnäma familj skulle ha sin kyrkstol nederst i k}rrkan, hvilket voro stridande mot allt hvad kyrklig rangordning heter, och på den höll man, som sagdt, strängt. Sannolikare är att den stått närmast koret och då kanske samtidigt fått tjänstgöra som korskrank. En tredje möjlighet är äfven. att den stått i förbindelse med Schultzarnes familjegraf i norra sidokapellet. Men om allt detta är det svårt att yttra sig, då man ej känner lokaliteterna i Vernäs gamla kyrka. Denna frågas utredning måste vi därför öfverlämna till kommande forskare, som äro mera be- • vandrade än författaren till dessa rader i de norska kyrkornas byggnads- och inredningshistoria.
3
Källa: Internet Archive ·
