Svenska slöjdföreningens tidskrift

102

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.

i dyrbara kistor, klädda i svart kläde och försedda med vapensköldar och inskrifter i i skönt drifven koppar1). Af inskrifterna framgår, att han var “en Martis son af bästa slag“, som tjänat tvänne höglofliga kungar i öfver 58 år, med heder burit sitt tjänstenamn samt med seger gått ur striden, hvilket kan intygas af såväl det danska och norska folket, som af svenskar och jämtar, heter det. Om fru Schultz få vi af inskriften på kistan veta, att hon i lifstiden genom en särdeles dygd och fromhet så tillvunnit sig allas hjärtan, att hennes minne städse kommer att med ära fortlefva. “Hon var framsprungen ur en högadlig stam, hvilket dock kan vara detsamma, ty hon var adel genom sin dy gd“.

Saa hun, som levde vel, En salig Ende fick Fra Yerdens Uroe hun til Himlens Gkede gik.

Det var för dessa äkta makar och deras efterkommande, som församlingen lät tillverka och uppsätta den prydliga kyrkstolen, därest de icke bekostat den själfva, hvilket ju också är möjligt. Frågan blir då, hvilken denna församling och denna kyrka var. Ja, därom kan jag icke gifva annat besked än det som vi fått af de upplysningar som ofvan lämnats, och den slutsatsen ligger då nära till hands, att kyrkstolen en gång haft sin plats i Vernäs’ gamla kyrka och att den på vägar, som vi åtminstone för närvarande ej känna, kommit i konung Adolf Fredriks teatersalong i Confidencen på Ulriksdal. Det kan då vara af intresse för oss dels att meddela några uppgifter om kyrkan i Vernäs, dels, och till sist, att redogöra för hvad namnet kyrkstol egentligen innebär.

Vernäs’ kyrka är byggd af gråsten och är en af de jämförelsevis få medeltida stenkyrkor, som ännu i godt stånd finnas i behåll i Norge. Den förskrifver sig ända från början af 1200-talet, hvilket man kan sluta däraf, att koret i sin helhet har romansk karaktär, under det att andra partier tillhöra öfvergångsstilen eller närma sig spetsbågsstilen. Dock äro vissa delar, såsom tornets tak, vapenhuset och sakristian, från den efterreformatoriska tiden. Kyrkan tyckes redan ursprungligen ha varit ornerad med träsniderier, så t. ex. finnes ännu i Oldsagssamlingen i Trondhjem ett sidostycke af en kyrkstol därifrån, hvilket af stilen att döma är tillverkadt vid den tid, då kyrkan först byggdes. 2)

Såsom en egendomlighet må antecknas att på ömse sidor om koret finnas på norra och södra sidorna ett litet kapell utbyggdt med ingångar från skeppet, och, hvad som är ännu sällsyntare, att på skeppets västra ända reser sig ett torn, som ej har någon ingång utifrån utan endast inifrån kyrkan.

Hvad nu namnet kyrkstol beträffar, må vi erinra om en del säregna förhållanden i de norska — liksom i de danska och äfven svenska — kyrkorna på denna tid, d. v. s. under 1600-talet. Genom reformationens införande, som i Norge ägde rum omkring midten af 1500-talet, förändrades icke blott läran och ritualen utan äfven kyrkornas inventarier. Bland annat öppnades högkoret för menigheten, och det blef icke längre förbehållet prästerskapet att upphålla sig där. Emellertid sökte man uppehålla pieteten för detta rum, såsom framgår däraf, att i flere kyrkor uppsattes en skiljevägg mellan skeppet och koret, hvilken vägg i flera norska kyrkor hade formen af ett genombrutet träsnideriarbete. I detta korskrank anbragtes i midtgångens bredd två dörrar i liknande arbete, såsom ännu ses t. ex. i Urnäs kyrka. När jag först fick se denna kyrkstol, innan vapensköldarna ännu voro ditsatta, trodde jag att densamma just var ett dylikt korskrank, och det är heller icke alldeles omöjligt att så verkligen varit förhållandet.

1) Afbildad i Norsk Traeskjacrerkunst udg. af Direktionen for Kunstindustrimuseet i Kristiania ved arkitekt Johan Meyer, Kristiania 1899.

?) Se härom Troels-Lmid, Dagligt liv i Norden idet 16:de Aarhundrede. Bok 6. Kbhvn 1903.

6 Jens Z. M. Kielland, Efterreformatorisk kirkeinventar. sid. 142 o. 6. i Aarsberetning for 1903 af Föreningen til norske Fortidsminnesmamkers Beväring.