Sida 315
EN NORSK S. K. KYRKS7 0L FRÅN ÅR Wi5.
101
Själfva mönstren i fyllningarna äro typiska för norska träsnideriarbeten under 1000 talet: symmetriskt anordnade, stiliserade, bandlika bladformer, som utmynna i mot hvarandra ställda, i profil sedda manshufvuden eller, såsom därunder, ifrån hvarandra vända simfågelshufvuden; eller, såsom ramverket kring målningarna i de nedre fyllningarna med dess i bladformer öfvergående maskaron * *). Sniderierna, som i de öfre sidofyllningarna äro genombrutna, äro i öfrigt utförda i ganska hög relief samt målade, de öfre rutorna i hvitt och grönt med spår af förgyllning, de nedre i öfvervägande brunt och grönt. De mellan fyllningarna förekommande konsollika partierna, som öfverst hafva formen af h jälmprydda hufvuden, äro hållna i grönt, rödt och guld med de flesta hjälmarna målade i blått, under det att de fyra större hufvudena, h vilka äro uppsatta som prydnader ofvanpå själfva skranket, bära grönmålade hjälmar med hvita plymer, som bilda en imposant afslutning på deras af ringlande lockar omgifna, rödkindade anleten.
Särskild omsorg tyckes träsnidaren ha nedlagt på de stora vapensköldarna. Här är reliefen ännu högre. Hans vapen visar i hjärtvapnet en gyllene kärfve i blått fält, samt i sidofälten en harneskklädd ryttare på en apelkastad häst mot hvit (här omålad) botten och ett gyllene posthorn mot grön botten. Hennes sköld fylles af en vinstock med symmetriskt anordnade, i hvarandra flätade grenar, som uppbära två stora drufklasar 'h vilka enligt vapenboken egentligen skulle vara fyra). De gyllene klasarna och de gröna bladen afteckna sig mot en hvit botten med röda kantband. Ofvanpå den förgyllda hjälmen ses här ett försilfradt örnhufvud med en försilfrad hästsko i näbben.
* *
*
All denna prakt gifver vid handen, att det måtte hafva variten märklig och myndig man, som denna kyrkoprydnad ägnats åt. Sä var också förhållandet. Georg Christian von Schultz deltog såsom kapten under Karl X Gustafs första krig med Danmark, men hans kompani gick förloradt, då svenskarne eröfrade Fyen år 1658. Samma år utmärkte han sig såsom frivillig vid det stora utfallet från Vesterport i Köpenhamn d. 23 augusti, då svenskarne belägrade staden. Till belöning härför utnämndes han till ryttmästare. Ytterligare bedrifter gjorde, att han år 1678 blef upphöjd i adligt stånd till stor glädje särskildt för hans svärfader öfverste Reinhold von Hoven, som med oblida ögon sett sin dotter år 1665 ingå äktenskap med den ofrälse krigaren. Ar 1667 utnämndes von Schultz till öfverste för det “Trondhjemska regimente nordenfjaelds“, samt till krigsråd, en titel, som ej hade annan betydelse än att den gaf honom rang framför andra öfverstar. Da hans svärfader företog sitt bekanta tåg in i Jämtland, förde von Schultz den södra af de två kolonner, hvari man ryckte fram. Han skördade många lagrar i detta krig mot svenskarna samt hemförde därifrån många troféer, hvilket allt väl bidrog till att han år 1680 blef utnämnd till kommendant i Trondhjem (1680 — 1689), hvarefter han steg till generalmajor. Utom gods i Norge hade han efter sin mormoders släkt fått stora egendomar i Halland och Blekinge. Dessa togos dock under skånska kriget i beslag af den svenska regeringen och blefvo oaktadt årslånga underhandlingar aldrig återställda.
Sina sista år tillbragte von Schultz på sin egendom Yernäs i Stjördalen ej så långt från Trondhjem, h vilken gård han mycket förbättrade och förskönade med dyrbara byggnader och praktfulla anläggningar. Detta medtog hans “uhyre Formue saa meget, at han neppe gik gjeldfri i Graven1' 2). Här fick han också sluta sina dagar d. 9 april ar 1715 i en ålder af öfver 83 år. Hans hustru hade redan år 1707 gått ur tiden. De begrofvos i Vernäs kyrka, där de jämte sina barn hvila i ett grafhvalf på kyrkans norra sida
*) Jfr. några arbeten i den norska afdelningen i Nordiska museet, särskildt hyllor frän Södra Trondhjems amt och hängskåpet n:r 63898.
*) be L. D. Kl ii iver. Norske Mindcsmterker, aftegnede paa en Reise igjennem en Decl af det Nordenfjeldske, Christiania 1823.
Källa: Internet Archive ·
