Sida 120
Skorstenen på Jakobs kyrka
för att, i fall det gäller en dag, kunna bjuda sin konung och sitt land sitt bröst och sina armar. För detta ändamål sky de ingen uppoffring af penningar och tid, och af den dag som borde vara deras hvilodag göra de en arbetsdag mer. Öfver en sådan företeelse kunde ögonen fyllas af glädjetårar, och man borde skatta det land lyckligt som eger ett sådant folk.
Då är det väl också af vigt, att man hos ett sådant folk icke rotfäster den tron, att medan lagen mot de lägre icke har nog skarpa klor, har den deremot för de högre icke nog lena silkesvantar. Allas sträfvan bör gå ut på att beröfva denna olycksaliga tro äfven den ringaste näring, och hvem förmår det bättre än de som ha lagarnas vård i sin hand?
Vi äro tacksamma för den franska traktaten, och huru tacksamma vi skola bli för den nya representationsordningen, nota bene när vi en gång fått den, det kan man väl lätt sluta till, när man sett, hur förtjusta vi varit redan öfver blotta förhoppningen eller löftet. En god riksdagsordning och en förståndig tullagstiftning hafva otvifvelaktigt det största inflytande på samhällskroppens helsa. Men likhet inför lag, det är samhällets själ och är vida mer maktpåliggande än äfven den allra bästa tulltaxa. Lagen, liksom friheten, är ett vackert ord, och bägge lysa nog i tal och skrift; men de måste äfven lysa i verkligheten.
Källa: Project Runeberg ·