Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

126

TAL ocn BIKSHAGSANFÖRANDltN.

det med folkets beskattningsrätt? En och annan, invaggad i en bedräglig dröm, tror att nyckeln till folkets kassa ligger i folkets ficka; men den som har ögon ser alltför väl, att nyckeln hänger på regeringens finger. Den som varit med i förstärkta statsutskottet och sett den långa processionen af 120 ledamöter, hvaraf hälften tillhör de privilegierade stånden; den som sett 30 adelsmän i spetsen och 30 prester troget följande dem åt, den kan säga att han bevistat ordentliga begrafningshögtider efter sunda förnuftet och allmänna rättvisan.

Men jemte aktningen för lagarna fordras för ett folks bestånd, att det äfven åtnjuter aktning af andra folk, de civiliserade i synnerhet. Liksom det är hvarje menniskas bestämmelse alt utveckla de goda anlag som en allgod För-syn gifvit henne, på det hon värdigt sitt höga ursprung må tillryggalägga sin korta bana genom lifvet, så är det ock ett folks ovilkorliga mission att bidraga till det förråd af ljus, vett och dygder som utgör tidehvarfvens mål och ära. Qvarstår nu ett folk envist på samma plats, under det andra skrida framåt, så bildar det förr eller senare en liten hedendom midt i kristendomens sköte, alstrar fram en handfull barbarer midt i civilisationens famn. Ett sådant folk kan icke finna sympatier hos andra, om ej hos slafvar och deras beherskare; det skall stå öfvergifvet i nödens stund; det skall alltid betraktas som en främling, den ingen vill vidkännas, och det skall slutligen som en vålnad spårlöst försvinna. Det är ett dylikt öde som hotar vårt land, om det fullföljer ett system, som tiden utdömt och den allmänna bildningen fördömer.

Hufvudmeningen med detta sammanträde, liksom med den nu pågående agitationen i landet, är, som man vet, att söka åstadkomma en påtryckning så stark, att regeringen icke gerna kan undgå att vid nästa riksdag framkomma med ett representationsförslag, hvilande på de af borgare- och bondestånden angifna grunder. Att en påtryckning är nödvändig det lär oss erfarenheten. Det är den tredje regeringen jag lefver under, ty af Karl XIII minnes jag ej mer än hans begrafning, äfvensom att jag, i parentes sagdt, som skolgosse varit i min menlöshet behjelplig vid framsläpandet af piedestalen till hans staty, något som jag ännu i dag verkligen blyges för och som jag gerna skulle vilja godtgöra genom att släpa bort den igen. Hos dessa tre regeringar har jag