Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

YTTRANDE I REPRESENTATIONSFRÅGAN. 125

Yttrande i representationsfrågan den 11 april 1861. *

Om någonting är moget, är det väl denna fråga. Hon var mogen för ett halft sekel tillbaka. Grundlagsstiftarne af år 1810 erkände och angåfvo principerna för en värdig folkrepresentation, samma principer som många folk sedan den tiden godkänt och antagit. Det var en stor skada att man icke förstod att fullt tillgodogöra sig 1809 års statshvälfning. Revolutionerna kunna förliknas vid dessa underbara fenomen hvarom sagan förtäljer. En välgörande fe lyfter sitt trollspö, och sil jorden remnar, bergen sjunka och ögat möter he-speriska lunder och fält med gyllene gröda. Det gäller blott att begagna sig af tillfället. Men man gör det ej, antingen af för litet mod eller af för mycken eftertänksamhet. Det kritiska ögonblicket hastar, förtrollningen upphör, de härliga utsigterna försvinna, bergen sluta sig igen, man står ånyo framför samma ogenomträngliga hinder man så länge beklagat sig öfver, och man får med år gälda ett ögonblicks försummelse. Så stå vi ännu i dag vid vår fyrdelning, som i vidunderlighet icke har sin like i verlden, under det så många andra nationer byggt sig statsförfattningar på de principer jag nyss antydt. Jag nämner för närvarande endast Norge och Danmark, dessa folk som vi under så många sekel varit öfverlägsna, men som nu öfverflyglat oss, tagit steget långt framför oss på den politiska frihetens bana. Det är sorgligt att nämna det, men nog är det sannt.

1 den första punkt som nu är under öfverläggning säges, att landet »icke utan äfventyr af sitt bestånd» kan bibehålla sitt nuvarande representationssätt, och det är icke tomma ord. Ett folks bestånd beror af dess aktning för lagarna, men endast goda lagar kunna och böra aktas. Finnes väl någon som egnar vår riksdagsordning sin aktning? Nej, den sårar för djupt våra begrepp om konstitutionell frihet. Grundlagen, som gaf konungen rätt att allena styra, gaf folket rätt att beskatta sig sjelft, såsom en behöflig motvigt; men hvad väger i sjelfva verket denna motvigt? Hur är

* Vid ett reformmöte i De la Croix' salong.