Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

r>E ITALIENSKA ANGELÄGENHETERNAS ORDNAXDE. 135

Sådan är min uppfattning af förhållandena från den opartiska ståndpunkt, jag sökt intaga. Men vill man veta, hvad jag derom tänker som svensk man, så får jag öppet förklara, att jag skulle anse unionens upplösning för en verklig olycka, ty jag har mer än en gång drömt orti den möjligheten, att förr eller senare någon konung af. den dynasti, som har Sverige ensamt att tacka för sin upphöjelse, skulle af erkänsla för detta så styfmoderligt behandlade land ändtligen en dag taga initiativet till en regeringsform för Sverige lika med Norges, för att i denna gemensamma form sammansmälta de begge folken. Genom denna naturliga process skulle alla slaggpartiklar afledas och den skandinaviska halfön sålunda inrymma lika lyckliga och belåtna inbyggare, på samma gång den framstode med mångdubblad styrka och kraft inför verlden.

I fråga om Sveriges deltagande i de italienska angelägenheternas ordnande.

(Den 17 dec. 1859.)

Den af herr Lallerstedt i senaste plenum väckta motionen finner jag i alla afseenden värdig en fri representativ församling, och den skall bestämdt vinna sympatier i detta stånd. Med någorlunda kännedom om den franske kejsarens statskonst, är det icke svårt att fatta anledningen till att äfven sådana stater blifvit kallade till kongressen hvilka i den italienska frågan icke tagit den ringaste verksamma del. De nu pågående rörelserna i Italien, hvilka kejsaren genom sitt eget uppträdande derstädes denna gången sjelf framkallat, hota att växa honom öfver hufvudet, och han behöfver för den plan han säkerligen inom sig sjelf redan utstakat för Italien ett slags moraliskt stöd. Han behöfver, om ej folkens, åtminstone regeringarnas majoritet. Han vill med andra dela det ansvar som en dag kan komma att drabba antingen honom sjelf i tiden, eller hans minne i efterverlden. Han