Sida 134
Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
134
TAL OCH HIKSDAGSANFÖRANDKN.
icke allenast bitterheten öfver det sämre man har, utan äfven någon gäng en ädel längtan efter det bättre man saknar. Denna känsla blef Sveriges mot Norge. Sålunda är det misstänksamheten ä ena sidan och afunden å den andra som blickat mot hvarandra öfver den gemensamma fjällmuren. Se der orsakerna till missämjau och tvisterna, hvilka skola fortfara sä länge statsförfattningarnas olikhet står qvar. Men ju mindre man berör dem, desto mindre märkas de. Att rifva ned regn enkom för att vattna ogräset, det är obetänksamt, och just detta utgör felet i grefve Anckarsvärds motion.
För öfrigt är jag långt ifrån säker på, att missnöjet i Norge är så djupt grundadt som en och annan tidning derstädes angifvit eller en och annan stortingsman låtit förstå. Icke heller är jag fullkomligt viss om, att det är så fast rotadt i Sverige. Om så vore, hade säkerligen långt före detta motioner af enahanda syftning varit väckta i något af de ofrälse stånden, dem det närmast måste röra. Det utgör en egenhet hos saken, att ifrågavarande motion blifvit väckt endast i det stånd som i Norge icke finnes och icke heller der får finnas.
Hvad blifver nu resultatet af denna motion? Om Norge, vidhållande sin grundlagsenlige rätt, vägrar den begärda revisionen, hvad skall man då göra? Skall man tvinga Norge dertill, kanske eröfra det, siörta dess ypperliga statsförfattning och göra det till en provins under Sverige, följaktligen ställa det under vår regeringsform, öfver hvars stora brister vi sjelfva dagligen klaga? Men detta vore icke förenligt med Sveriges karakter. Sverige kan falla, men icke af brist på rättskänsla och heder. Aldrig, mina herrar 1
Vill man unionens upplösning derigenom att Norge får sin särskilda regent, så ar ju detta en fråga som icke rör oss, utan dynastien. Men om äfven denna går in derpå, tror man väl, att misshälligheterna skola försvinna för det? Nej, verkningarna skola fortfara med orsakerna, och man beröfvar sig dessutom den lilla tröst man ändå har, när man blickar på Skandinaviens karta och finner de begge länderna åtminstone kolorerade med samma färg, och utlandet, som icke känner våra tvister, finner, när det öfver-skådar Europas karta, längst upp i Norden en betydlig landsträcka, större än många de mäktigaste stater. Det ger åtminstone ett sken af styrka.
Källa: Project Runeberg ·