Sida 150
Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
150
TAL OCH niKSDAGSANFÖEANDKN.
Om skolagans upphäfvande,
(Den 22 febr. 1860.)
Det är bedröfligt, att man gång efter annan skall behöfva uppträda för att bekämpa system, som längesedan bort vara undanröjda, ej allenast af vanligt menskligt deltagande eller en ömmare uppfattning af menniskans bättre natur, utan äfven af tidehvarfvets högre bildning, med hvilken vi annars så mycket skryta. Den ena dagen måste man sålunda tala mot en lärobok som förbittrar barnasinnet och förslöar dess begär till vetande, andra dagen åter mot en lärometod som på samma gång dödar kärleken till lärdomen och lärarne. Ar då vår nation så oböjlig, att kärleken till sedlighet och dygd icke kan inplantas genom någonting annat än käppen? Om det vore så, skulle ock de folk som till vår nation stå i stamförvandtskap vara lika oböjliga. I Tyskland och England, för att icke tala om Frankrike, har dock den kroppsliga agan vid skolorna blifvit afskaffad; ty man har funnit, att lika förädlande som ambitionsstraffen äro, lika förhärdande äro de affiiktiva.
Den penalism som utskottet söker försvara finner dock lyckligtvis ej understöd inom denna representativa kammare, och jag behöfver derför endast förena mig i de förnuftiga och kärleksfulla ord som här yttrats af nästan alla talare.
I den s. k. norska frågan.
(Den 17 mars 1860.)
Om jag skall tala uppriktigt, vet jag i detta ögonblick knappt hvad jag skall säga, sä besynnerligt förefaller mig det som nu tilldrager sig här. Det synes, som vore i denna
Källa: Project Runeberg ·