Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

158

TAL OCII RIKSDAOSANFÖBANDEN.

Riksdagen 1863.

Om Upsala universitets förläggande till hufvudstaden.*

(Den 18 april.)

Jag visste nog, att det ej skulle lyckas denna gängen; det behöfs många stötar för att få ner en så gammal mur. Derför, när jag fick utskottets betänkande i min hand, skyndade jag genast att se på slutet deraf. Det blir åtminstone en hel hop reservanter, tänkte jag. Jag väntade inga af bondeståndet och inga af presteståndet, ty det förra förstår ej denna sak och det senare vill icke förstå. Men ridderskapet och adeln, men borgarståndet! Jag fann två af riddarhuset och af borgarståndet fyra, motionären inberäknad. Summa sex. Det hade varit något, det, för hundra år tillbaka. Men nu, när vi skrifva 1863, är det verkligen för litet, och det är bedröfligt, nästan lika bedröfligt som motivet för utskottets afstyrkande.

Icke ett ord om frågans moraliska betydelse och det intellektuelas förmodade vinst; icke ett ord om bildningens stora reform, som likväl afser hela vårt lands framtid. Hela motivet reducerar sig till en ekonomisk fras. Om det ändå varit en ekonomisk beräkning! Men, som sagdt är, blott en fras: kostnaden, den stora kostnaden. Det är ungefär detsamma som om jag vid bedömandet af en menniskas själsegenskaper skulle stanna med min blick vid skosulorna hvarpå hon går. Men onekligen är sättet beqvämt, när man vill invagga folk i den föreställningen, som vi hört delas af många, att flyttningen af Upsala universitet vore ungefär detsamma som flyttningen af hela Upsala stad med slott och domkyrka, för att icke tala om källare och schweizerier.

* Motionen derom, väckt af herr Ljungberg, afstyrktes af ekonomiutskottet.