Sida 23
Invaliden
Och jag blef grym och hård och kall, Ej mera störd af känslosvall. Då sade till mig min kapten: »Nu är du hjelte re'n!»
En dag jag slog till mark en ryss, En yngling, säkert kommen nyss. Han göt en suck, en tår och dog, Men från hans barm jag tog En medaljong, en qvinnas bild Med grånad lock, men blicken mild, Kring halsen bar hon sorgeflor — En enka visst, men mor.
Vid segerrus och röfvadt guld Hvem tänker på en moder huld! Jag rofvet strök i fickan in Och tänkte ej på min, På henne, som kanske en dag Bland stupade uti ett slag På främmad strand, långt hemifrån, Ock skulle se sin son.
Så fortgick jag på »ärans» stråt Bland blod och lågor, qval och gråt, Flinkt laddade och flinkt sköt ned Hvarhelst der jag var med. Jag loford fick för hvar batalj, Omsider tapperhetsmedalj. Sist strök för mig båd' fot och hand Och Finland för vårt land.
Se'n allt var undanstökadt så, Jag afsked fick, fick hemåt gå. Får linka, svälta nu, gudnås, Men hjelte, det förstås. O, yngling, skåda rätt på mig! Se, sådan äran är i krig, Och sådan är den hjelte, som Blott jemmer åstadkom.
Källa: Project Runeberg ·