Sida 56
Den första maj 1839
56
STRÖDDA ITPPSATSKR.
potentaten frän sitt tidigare än vanligt öppnade kabinettsfönster. »Till Djurgården!» svarar stalldrängen, i det, han uppglänsar hästhofvarna och blanklädershatten. »Till Djurgården!» läspar i sin negligé den barm- och barmhertighets-lösa nåden, i det hon framräcker en juvelbeströdd hand ur de mångfärgade jalusierna. >Till Djurgården|» stammar den icke mindre negligerade liggerskan, i det äfven hon leder vid handen en hel knippa af skrikande juveler. »Till Djurgården!» kommenderar den unga, nyss utlockac|e mustaschen, i det han lättfärdigt kastar de dyrbara guldbyxorna öfver hästryggen. »Till Djurgården!» skrålar den upprätade och ändå oefterrättlige bussen, välkände sin namne mellan knalltrotsande tänder. Derför
»Till Djurgården, till Djurgården!»
Och nu röra sig öfver gatstenarna lefvande saxar af alla dimensioner och klippa i den mest sprittande rörelse vägen till Djurgården. Man står på den vackra bron, bjuder åt höger det qväfvande stadslifvet ett gladt farväl och skådar åt venster med hopp och förnöjelse i blick och hjerta. Ännu hvilar ingen grönskande matta öfver de solbeglänsta fälten; det är blott ränningen som är färdig, — åtta dagar till, och Floras sked är i full fart i naturens sjelfarbetande väfstol, och snart skola liljor och rosor täfla om den äran att dö för dina fötter.
Man står vid Blå porten. En ny grindflickas vackra majansigte ler emot dig och din byxficka, hvarutur du tager kopparslanten. Hon är belastad med den tunga penningpungen, och hennes friska blomläppar ega något i dubbelt mått inbjudande. Sex styfver i stället för en bankovitten, det förstås. Vackra barn! Måtte den dag aldrig komma, då du står vid denna port, dignande under den icke mindre tunga tiggarpåsen, med bleka läppar talande eländets och armodets språk 1
Så är man då på Djurgården! »Men mången ej till höger vill blott för att krogen är till venster.» Må så vara; man bör då dröja här. En annan musik än positivens fängslar här dina öron; det är, om man så vill, negativens, men härligare och majestätligare. Der har du Andra lifgardet — rödt vin och röda revärer famna broderligt hvarandra. Der har du artilleriet och blixtens söner — en målskjutning, men af helt annat slag än den å Ladugårdsgärdet, är der å färde. Men till höger hvilket lif, hvilken
Källa: Project Runeberg ·