Sida 57
Den första maj 1839
DKN FÖRSTA MAJ 1839.
57
rörelse I Följ denna vaggande ström af hjuldon och hjul-bente, af dem med band på bröstet och dem som förfärdiga banden, häradshöfdingar utan domsagor, kaptener utan kompanier, damer med korgar i ögonen och madamer med korgar på armen, trekantiga hattar och träkantiga nackar, hufvuden utan hattar och hattar utan hufvuden etc. etc., så långt vägen räcker.
Se der ha vi slätten! Hvad är det för ett kolossalt ruckel, som stoppar till förtjusningen i dina ögon? Det är herr Tourniaires konstridarebana. Nå, för tusan, konstridare-banan har redan ridit bort med en af Djurgårdens vackraste naturscener; om det ej är någon konst i den ridten, så är det åtminstone konstigt, det måtte jag säga.
Sedan man nu lyckligt och obefläckadt banat sig vägen genom devuemangets sirapskarameller och rabulismens cigarrer, genom gummor med pepparkakor och jungfrur med peppar på näsan, uppblåsta munkar och bortblåsta nunnor, ägg och höns, slänggungor och mamseller, så står man framför Franska värdshuset, der Svea lifgarde tager sin förfriskning för dagen. Blått och gult skifta, så att det blir grönt för ögonen. Men hastom till andra scener!
Hvadan denna rörelse in och ut från schweizeributikerna, värdshusen och krogarna? Hvartill syftar du i dag, mitt tvåfotade slägte med och utan fjädrar? »Att dricka märg i benen», svarar du med en mun.
O, alla behöfva de det, de styrande så väl som de styrde, de förra för att kunna hålla sig på fötter så länge som möjligt, de senare för att spjerna emot, i händelse sådant skulle vara af nöden. Från och med den stolte hästgardisten, som utgör det täcka könets hela ögonfägnad och förtjusning, till och med den der i mörkblå rocken med hasselkäppen i näfven, som deremot är samma köns buse och förskräckelse; från och med tänkaren, som sålar och lappar i vetandets verkstad, till och med skofiickaren, som gör detsamma med våra skosulor; den pryglande så väl som den pryglade; den som sätter på handklofvarna så väl som den, hvilken nödgas sätta till handlofvarna — den förre för att kunna skrufva som en karl, den senare för att tåla som en stackare egnar och anstår. Fröjden eder derför, I alla, medan vårens första dag gifver eder privilegium dertill! Jublen och söken åtminstone en gång på året upptina den nordiska flegman, som lik en isskorpa lägrat
Källa: Project Runeberg ·