Sida 9
Erik XIV:s barn
BRIK XIV:S BARN.
9
Men tyst! — Hvem smyger der bland folk och vakter? —
(En liggare framträder ur bakgrunden.)
En tiggare med matta steg. — Jag är, Som du, en tiggare på dessa trakter; Men aldrig skall jag få hvad jag begär. Jag fordrar blott en ros från hemmets dalar, En enda vindfläkt från dess fjällar blå; Men får det ej, får intet som hugsvalar! — Ack! Jag är armare än du ändå!
(Tiggaren träder närmare.)
Han nalkas mig. — Kom hit, beklagansvärde; Der står en usling vid en konungs slott, Af muren skilda blott! —- Säg, hvem dig lärde Att söka skydd, der jag fann endast brott?
(Upptager ett guldmynt oeh bjuder honom detsamma.)
Tag, arme vän! — Du endast guld behöfver — Guld saknas ej på kungens kröningsdag. Du gråter! — Säg, säg hvad du gråter öfver? — Finns någon här, som lider mer än jag?
(Tiggaren, som ej emottager myntet, sträcker ut sina annar mot Sigrid.)
Du vägrar! — Hvadl — Min hand du från dig skjuter! — Du stirrar så besynnerligt på mig! — Din åsyn i min själ en bäfvan gjuter! — Hvem är du? — Kanske förr jag skådat dig.
(.Fattar hastigt tiggarens arm och drager honom med sig nära några lampor.)
1 himlens makter, ej min smärta hånen! — Hvem är du? — Sorgen gjort dig stum, jag tror.
(Skådar in i hans ansigte, men studsar förskräckt tillbaka.)
Ha, det är Gustaf! — Gustaf, kungasonen 1 tiggarns drägt! — (Öppnar sin famn.) O Gud! Det är
min bror!
(Springer fram och sluter honom häftigt i sina armar.)
Källa: Project Runeberg ·