Boken om Stockholm i ord och bild

Emellertid antyda en hel mängd tecken, att det egentliga uppvaknandet förestår.

En krokryggig gumma tassar åstad till ett gathörn, där hon placerar en bundt fuktiga tidningar bredvid sig och inväntar köparne, hvilka ej dröja att infinna sig. Under den mörka årstiden är hon försedd med en lykta och vid skenet från gaslampan in i den växlas kopparslantarne, ty hennes kunder hålla sig hufvudsakligast till den allra billigaste lektyren. Järnskodda stöfvelklackar dunka mot stenläggningen, göra ett kort uppehåll vid den improviserade tidningskiosken. Dagen eller Stockholmstidningen, mera sällan båda, vikas ihop och stoppas i en rymlig kavajficka för att studeras under frukostrasten. Dessa affärer i smått fortgå vanligtvis till klockan åtta, sedan går försäljerskan med sin lykta, men utan tidningar, lika tyst som hon kommit och är borta — till nästa morgon. Kaffestånd. Under det att denna lilla tvåöresaffär bedrifvits, slå andra, afsedda för samma kunder, upp sina dörrar. På salutorgen göras