Sida 645
Manilla döfstumskola, af K.
Institutet har emellertid ägnat sin omsorg icke endast åt de döfstummas egen undervisning. Sedan behofvet af en utbildningskurs för personer, som vilja ägna sig åt döfstumundervis-ningen, allt mer och mer gjort sig kändt, blef ett seminarium för bildande af lärare och lärarinnor för döfstumma anordnadt å Manilla, hvilket seminarium öppnades 1874. Seminariet, som i början var af mera enskild natur, öfvergick 1889 till statssemi-narium, och dess genomgående är sedan dess obligatoriskt för vinnande af lärareanställning vid landets döfstumskolor. Sedan år 1880 hafva 90 lärare och lärarinnor (utom 3 från Finland) där aflagt af gångsexamen.
Allmänna institutets grundläggare, Per Aron Borg (f. 1776) var dess föreståndare intill sin död 1839. Den 4 juli 1876 — 100-årsdagen af hans födelse — blef såsom en »lärjungars och medborgares tacksamhetsgärd» hans bröstbild af brons upprest vid institutet. Från 1839 till 1873, eller under 34 år, var stiftarens son, O. E. Borg (f. 1812, död 1892) institutets föreståndare. Sedan institutets ledning därefter omkring 3 år varit uppdragen åt en tillförordnad föreståndare, öfvertogs föreståndarebefattningen 1876 af fil. d:r O. Kyhlberg, som ännu är skolans föreståndare samt rektor vid det med skolan förenade döfstumlärareseminariet. Utom föreståndaren äro f. n. vid skolan anställda 7 lärare och 9 lärarinnor i bokliga ämnen, 3 handtverkslärare (skomakare, skräddare och snickare), 3 handarbetslärarinnor samt nödig vårdare-och tjänstepersonal.
Elevantalet är f. n. 133 (75 gossar och 58 flickor), som undervisas på 3 skilda linjer och i 19 klasser. Samundervisning äger här rum liksom i alla våra döfstumskolor, och så har förhållandet varit allt sedan deras uppkomst. Antalet elever i skolans klasser är ganska olika. Det högsta antal, som en lärare kan undervisa, är 10 ä 12. Döfstumundervisningen kräfver nämligen en mer än vanligt individualiserande behandling.
Hvad som allra väsentligast skiljer döfstumundervisningen från annan undervisning, är det döfstumma barnets fullkomliga saknad af det språk, som dess fullsinnade omgifning begagnar. Det döfstumma barnet saknar nämligen icke blott förmåga att höra och tala (döfheten är orsaken till stumheten), utan det be-
Källa: Project Runeberg ·