Sida 758
Om Stockholms författare, af Sigurd P. Sigurdh
ut till de trakter, där de kämpat och där minnet om deras hjälte-dater evigt lefver?
Bära icke Carl Snoilskys sonetter vittne om ett hjärtas längtan till ett städse älskadt fosterland och har han icke i glädjen öfver att åter få trampa dess mark, gifvit oss sina »Svenska bilder» — ett värdigt motstycke till Fänrik Ståls sägner?
Och slutligen ha icke motiven till Per Hallströms »Vilsna fåglar» och »Bianca Capello», till flera af Daniel Fallströms dikter och till Henning Bergers »Därute» runnit upp i främmande land, men tagit form och gestalt med tanken på Sverige och svenskt tungomål?
Öfver hvarje författare och författarinna ligger något säreget, individuelt, något som sätter sin prägel på och kan spåras i hvarje deras arbete. Och är det att undra öfver? Ser icke hvarje författare eller författarinna på lifvet och dess företeelser med en särskild blick, så, som ingen annan ser, men med en blick, med hvilken man kan lära sig att se och hvarigenom just därför andra och nya vidder öppnas en? Hur har icke Oscar Levertin lärt oss förstå och uppfatta »tjusarkonungen» Gustaf III:s tide-hvarf med dess knäbyxor, stångpiskor och högklackade skor, på samma gång han låtit oss genom sina dikter blicka in i ett fint kännande hjärtas rent af subtila själslif? Och för att skänka rättvisa åt en såsom kritiker mycket förkättrad man, sekreteraren i den såsom föråldrad — om med rätt eller orätt skall här vara osagdt — betecknade svenska akademien C. D. af Wirsén, har ej han skänkt oss dikter, hvilka tydligt bära skaldegnistans märke ?
Hvarje författare dröjer sig gärna kvar vid ett ämne, som han behandlar med större förkärlek än något annat. Om detta icke gäller så mycket om de méra bemärkte — undantag gifvas dock — gäller det i desto högre grad om de yngre, om dem, som fastän de redan hunnit skaffa sig ett namn, dock alltjämt sträfva till det hägrande målet, största möjliga ryktbarhet.
Så har Gustaf af Geijerstam, sedan lång tid tillbaka en af våra främste och mest — synnerligast af dampubliken — läste författare, med förkärlek utvalt hemmet och familjelifvet till före-
Källa: Project Runeberg ·