Sida 765
Nobeldonationen. Återblick af Axel Kerfve
lopp samlade, voro icke bestämda att »läggas på hög» för att sedan enbart delas af släkten . . .
Nej, långt vidare sträckte sig Alfred Nobels mening, med hvad hans uppfinningar gåfvo honom, och denna afsikt utmynnade just i de donationer, hvarom testarnentsutdraget här ofvan bär vittne.
Det är också en kolossal summa det är fråga om.
Denna världens rikaste donation uppgick vid sekelskiftet — utgången af år 1900 — till det väldiga beloppet af trettioen millioner tvåhundratjugufem tusen kronor! . . .
Naturligtvis skulle ett sådant jätteoffer väcka ovilja på vissa håll!
Men den skugga, som några arfsberättigade velat kasta öfver den ädla donatorns och människovännens minne och varmt tänkta idé, genom att öppna tvist med nämnda institutioner angående donationens laglighet, har återfallit på dem själfva och snarare ytterligare beseglat testators framsynta offervillighet för allt som är ägnadt att föra mänskligheten närmare ett af honom säkert ofta drömdt idealmål.
Det bör kanske, i sammanhang med omnämnandet af denna tvist, anföras, att densamma 1898 afgjordes genom en kompromiss, som i viss mån äfven gaf testamentsexekutörerna — de nämnda institutionerna — något friare händer, än testamentet annars, enligt den döda bokstafven, skulle hafva lämnat.
* *
*
I Stockholm hufvudsakligen — samt i broderlandets hufvud-stad — är det som det enastående arfvet skall förvaltas och skiftas. Och genom testators tydliga bestämmelser är det hela världen förunnadt att däri söka ett kraftigt handtag i kampen för mänsklighetens ädlaste syften och sträfvanden, de nämligen, som möta inom vetandets, själslyftningens och folkförbrödringens arbetsfält. . .
Naturligtvis har testator genom dessa sina bestämmelser lagt ett tungt ansvar, — men äfven ett härligt sådant — på de
Källa: Project Runeberg ·