Sida 329
Vid Fjärde armén
längre deras öron. De fällde yttranden om anledningarna till detta krig, som jag icke ens kan återgiva. Men här beröra vi åter frågan om fångarnas psykologi. Under vanmaktens dagar, berövade sina vapen och levande i främmande land förvandlas de fullständigt och tänka helt andra tankar än i sin egen hembygd, där hela massan av folket drives framåt av det enda målet: revansch.
Aftonen tillbringade vi i kasinot tillsammans med ett trettiotal officerare. Där samtalades om dagens händelser och morgondagens förhoppningar och om de nyheter de sist anlända tidningarna medförde från alla delar av fronten. En av de närvarande visste förtälja att 270 militärtåg om dagen hade passerat Kirn (mellan Kreuznach och Birkenfeld) under de första mobiliseringsdagarna och en annan berättade att då ett regemente i Eiffel av sin överste fick höra att England förklarat krig, det uppstämde ett rungande hurra. Till krigsbilderna ljödo de fridsälla tonerna från en gramofon, som helt nyligen haft andra lyssnare än nu. Kasinot var inrymt i en fransk officers våning och jag betraktade de trevliga och vackra familjeporträtten i ett par album och grupperna av kavalleriofficerare, bland dem ett par svenskar, grevarna Lewenhaupt och Cronstedt, löjtnanter vid resp. Livregementets dragoner och husarer.
Den 1 oktober gjorde vi en utfärd till trupperna i sällskap med den präktiga och djärva chefen för den flygavdelning, som för tillfället var förlagd i Vouziers, kapten H. von Chamier-Glisczinski. Han hämtade oss med sin bil och i ursinnig fart foro vi bort genom allén mot sydväst till Somme Py. Innan vi kommo så långt
Källa: Project Runeberg ·