Sida 4
1. Gotlands läge och naturliga beskaffenhet samt hufvudnäringar
Bergmans geografi uppgifves 579,934 tld), hvaraf öppna jorden (åkerjorden, trädgårdar, humle- och kålgårdar) upptager ungefär 72,500 tld, eller 406,000 qv.refvar, samt naturliga ängen omkring 300,000 qv.refvar eller 53,600 tld. Af öppna jorden anses 10 à 12,000 tld vara af god beskaffenhet, 4,000 af medelmåttig, det öfriga af svag beskaffenhet.
Gotlands medelpunkt blir ungefär vid Vänge kyrka, hvars longitud är 36° 15′ och latitud 57° 25′ 5″. Öns hufvudort och enda stad, Visby, ligger på vestra kusten, nära 2 3/4 mil nordvest från Vänge kyrka. Stadens longitud är 36° 2′, latituden 57° 39′.
Landets höjd är varierande mellan 54,7 samt 142,2 sv. fot, medelhöjden omkring 100 fot. Största höjden inom Gotlands län uppnå bergen på klippön Lilla Karlsö vid vestra kusten.
Gotland består, utom åtskilliga obebodda öar och holmar, af tvenne bebodda öar (oberäknadt Gotska Sandön), en större och en mindre, skilda genom ett sund, Fårösund. Den mindre ön, som ligger i nordost om den större, heter Fårön, den större ön, som af Fåröboarne kallas Storlandet, har ej något särskildt allmänt namn, ty namnet Gotland innefattar båda öarna. Gotlands längdsträckning går hufvudsakligen i norr och söder, men norra ändan böjer sig åt öster, så att längden rätteligen blir icke rätt i norr och söder utan mellan denna riktning samt nordost och sydvest. Längden är efter landsvägen ungefär 16 sv. mil, men i rät linea 13 mil, mellan Avanäs, Fåröns nordöstra udde, samt Hoburgen eller den ett litet stycke sydost från nyssnämnde berg liggande Refsudden. Landets största bredd är vid midten af detsamma från Östergarnsstranden på östra kusten till Vestergarnsstranden på vestra och är afståndet mellan dem ungefär 4 1/2 à 5 mil. Som derjemte landet afsmalnar mot båda ändarna, så blir skapnaden ej olikt ett stort latinskt S eller ett öga, hvarföre också Gotland stundom benämnes «Östersjöns öga». Hammarudd, i Ejsta socken, är landets vestligaste punkt, Avanäs, på Fårön, den östligaste.
När man på kartan betraktar Gotlands skapnad, märker man lätt att dess östra och vestra kust äro till formen mycket olika hvarandra. Den förra har en hel mängd, merändels små, vikar, men i norra delen en större vik (Sliteviken) samt flera öar, särdeles mellan nyssnämnde vik och södra inloppet till Fårösund, hvarest ligga så många öar, att trakten liknar en liten skärgård; men för öfrigt äro Gotlands kuster öppna och sakna skärgård, om ock här
Källa: Project Runeberg ·