Gotlands land och folk

SJUNDE KAPITLET.

under 14:de århundradet.

Vid denna tid, 13:e århundradets slut, hade Gotland uppnått sin kulminationspunkt i makt, rikedom och anseende. Någon tid — omkring ett halft sekel — bibehöll det sig på den, men i 14:e århundradets sednare hälft begynte det åter stiga nedåt. Tecknen till dess försvagande började, hvad Visby beträffar, visa sig redan i slutet af det 13:e. Det första var den förödmjukelse staden måste undergå för den mäktige svenske konungen och som vi nyss beskrifvit, det andra var oenighet med den gamla vännen och bundsförvandten Lübeck, som var en af hanseförbundets mest betydande städer, ja utgjorde själen i förbundet. Lübeck hade genom Visby blifvit delaktig uti den vinstgifvande handeln på Novgorod, för hvilken betydliga handel ett stort handelssällskap af Tyskar och Gotländingar bildats i Visby och detta sällskap hade öfverinseendet öfver detsammas kassa, dess köpmansgård i Novgorod och S:t Pederskyrkan derstädes, som tillhörde de tyske och gotländske handlanderne och sjöfaranderne. Den vinst och öfverskott, som handelsfärderna till Novgorod inbragte, förvarades uti Tyskarnes kyrka Sankta Maria i Visby (n. v. stads- och stiftskyrkan) och anförtroddes åt representanterne för de fyra vigtigaste, i denna handel deltagande städer, «åldermännen af Visby, Lübeck, Dortmund och Soest», förmodligen föreståndare för afdelningarne af det stora handelssällskapet. Sedan Tyskarne fått lära vägen till Novgorod och huru indrägtig denna handel var, ville de, Lübeck isynnerhet, ensamme draga vinsten deraf och hafva väldet äfver det tyska och gotländska handelsetablissementet i Novgorod. Deraf uppkommo en hel mängd stridigheter mellan Visby och Lübeck från och med 1294, hvarigenom den fordna vänskapen mellan dessa båda, förut så innerligt förenade, städer försvagades.