Sida 81
FÖRSTA KAPITLET. Gotlands förste innebyggare.
Att tiden för Gotlands första bebyggande går djupt tillbaka in i gråa hedendomen, det bevisar den stora mängd af forngrafvar, som finnes på denna ö. Huruvida hon egt inbyggare före de skandinaviska folkens invandring till norden få vi här lemna derhän, emedan en undersökning derom blefve för detta lilla utkast för vidlyftig; emellertid tyckas grafvarna från brons- och stenåldern gifva anledning förmoda sådant. Något fullt bevis derför blifva de dock icke; ty i ett land, der jern ej kunde brytas utan måste förskaffas från andra länder, var det naturligt att de uti urgammal tid nyttjade vapnen och verktygen af sten och brons länge och gemensamt med de dyrbarare af jern begagnades, och för sin ålder höllos de förmodligen i helgd och lades stundom i jorden jemte de aflidna egarena. Man eger ingen visshet, inga historiska underrättelser om att någon äldre folkstam än den, som ännu innehar Gotland, fordom innehaft samma ö. Att denna stam kallat sig Gutar, intyga dess eget gamla tungomål och dess äldsta, på samma tungomål skrifna, historiska urkund: Gutasagan, hvilken vi i förra afdelningen omtalat. Vi hafva der visat, att det är åtminstone 600 år sedan den blifvit i skrift affattad och att den grundar sig på urgamla, bland folket den tiden allmänt gängse och trodda sägner. «Sagogrunden till dessa berättelser» — säger en af Sveriges lärdaste forskare i nordisk språkkunskap, professor Carl Säve i Upsala (Gutniska Urkunder, Sthlm 1859, inledningen pag. IX) — «är så mycket säkrare af fornaste art, som hon t. o. m. eger ett par små skaldeverser af rent nordisk form:
’Allt ir baugum bundit
Boland al þitta varda’ m. m.
Och således saknar hon icke ens det, som i all nordisk saga med rätta anses som ett af de yppersta bevis på hög ålder och äkthet.»
