Sida 213
FJORTONDE KAPITLET.
Ivar Axelsson Tott länsherre och sjelfrådande öfver Gotland.
Ivar Axelsson Tott ärfde efter brödren Olof panträttigheten till Gotland, som han innehade i 23 år, 1464—1487. Det var en mäkta stolt herre, af ett högt flygande sinnelag, men föga pålitlig. Han hade, utom Gotland, äfven besittningar i Skåne och Blekinge, nämligen i det förra fästet Lillö, kringflutet af Helgeå, i det sednare Sölvitsborg. I början stod han i godt förhållande till danska konungen, men detta tog slut 1466. Anledningen var att konungen och rådet indragit till kronan ett par gods, Skjelsör och Tranekärr, som Ivars myndlingar, den 1464 mördade Filip Totts barn, innehaft, och det utan att förut underrätta Ivar. De mäktige Axelssönerne ansågo detta såsom en orättvisa, så mycket större som Kristian till ej ringa del hade dem att tacka för sina kronor. Detta gaf anledning till att den mäktiga slägten Tott, som förut tillhört Kristians anhängare och unionspartiet i Sverige, i hvars spets stodo ätterna Vase och Oxenstjerna, gingo öfver till det svenska fosterlandspartiet, hvars hufvudmän bland svenska adeln voro ätten Bonde, somlige af ätten Bjelke och Stureätten samt andra den afsatte konung Karl Knutssons vänner. Föreningen mellan dem och Tottarne befästades genom det giftermål, som ingicks mellan Ivar Tott och Karl Knutssons dotter Magdalena. Deras bröllop stod på Nyköpingshus i September 1466 och partiets alla anhängare, som här voro församlade, valde till riksföreståndare brudgummens broder, den tappre Erik Axelsson Tott, som hade Finland och Södermanland i förläning. Erkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstjerna, en af motpartiets chefer, hvilken tvänne gånger afsatt konung Karl och af sjelftagen myndighet styrde riket såsom riksföreståndare sedan Karls sista afsättning 1465, samlade nu sitt parti och lät utvälja sig till riksföreståndare.
