Gotlands land och folk

TOLFTE KAPITLET.

förrädiska beteende.

Ehuru Gotland blifvit inlöst för svenska penningar och i kyrkligt hänseende lydde under Sverige, således rätteligen äfven borde i verldsligt hänseende höra till nämnde rike, så nämner Ordens afsägelsebref ej till hvilketdera riket, Sverige eller Danmark, ön afträddes, utan endast att den afträddes till konung Erik. Denne, liksom Margareta, förklarade aldrig till hvilket rike Gotland framdeles skulle höra. Som hon bar stor förkärlek till Danmark, hennes fädernesland, så har hon sannolikt helst velat förena Gotland med detta, men hon var för klok att stöta Svenskarne för hufvudet och aktade sig derför att bestämma något härom. Erik åter har tydligen ansett ön såsom sin enskilda egendom och hade, efter all sannolikhet, ärnat den hvarken till Sverige eller Danmark utan till sin egen slägt, ifall hans plan att få sin brorson, hertig Bogislav af Pommern, vald till sin efterträdare skulle misslyckas, som den ock gjorde. Margaretas* och Eriks uraktlåtenhet att få denna vigtiga fråga afgjord, gaf efter deras dagar anledning till stor oenighet mellan båda rikena samt många strider och mycken blodsutgjutelse. År 1411 kom Erik med en krigshär öfver till Gotland. Han landade den 20 Juli och den 1 Augusti (Petri fängelses dag, «die petri vinculæ») lade han grundvalen till en byggnad, som också blef ett fängelse för folkfriheten, ett fäste för förtryck och öfvervåld. Det var Visborgs slott , som han nu började anlägga vid södra sidan