Gotlands land och folk

ELFTE KAPITLET.

Orden.

Tyska Orden (Ordo Marianorum vel Teutonicorum), under hvilken Gotland lydde i 10 år (1398—1408), stod vid denna tiden på höjden af sin makt och var i stort anseende. Den styrdes under dessa år af den utmärkte högmästaren (så benämndes ordens högste styresman) Konrad von Jungingen, hvars regeringstid var 1393—1407. Det var egentligen icke en utan tvänne ordnar, båda tillhörande de höga andliga riddareordnarna, som uppstodo under korstågens tidehvarf. Den ena, som innehade Liffland och kallades Liffländska, äfven (efter ordenstecknet: tvänne korslagda röda svärd jemte en stjerna på den hvita riddaremanteln) Svärdsriddarnes eller Svärdsbrödernas orden, styrdes af så kallade härmästare. Denna orden, som stiftades år 1200, på biskopens i Riga Albrekt von Buxhöfdens begäran, till Lifflands försvar mot de hedniska inbyggarne, Liverne, förenade sig, omkring 1240, med Korsherreorden i Preussen och stod sedan under denna sednare, som utöfvade länshöghet öfver den förra, så att härmästaren var en storvasall under högmästaren Korsherreorden var således den förnämsta. Liksom den berömda Johanniterorden (sedan Malteserorden) hade Korsherre- eller Tyska Orden framgått utur ett sällskap eller brödraskap, tyska pilgrimer, handlande från Lübeck och Bremen, som 1140 i Jerusalem stiftat Sanctæ Mariæ hospital till sjuka pilgrimers och sårade krigares vårdande. Flera tyska pilgrimer och riddare slöto sig till detta sällskap, som 1191 blef en riddareorden och i fälttåget för Ptolemais valde till sin förste styresman Henrik Walpot von Bassen-