Sida 87
ANDRA KAPITLET. Gotland under hednatiden.
Man känner icke mycket om Gotland och de historiska tilldragelserna der under hedniska tiden. Så mycket noggrannare bör man uppmärksamma det lilla man derom har sig bekant. De förnämsta tilldragelserna äro tvänne märkliga utflyttningar, af hvilka den ena, förmodligen den äldsta, omtalas endast i Gutasagan, hvars berättelse derom är följande: «Sedan af dessa tre (Hafdhers och Hvita-Stjernas söner) förökades folket på Gotland, under långan tid, så mycket att landet förmådde ej föda dem alla. Då lottade de (uttogo genom lottning) bort af landet hvar tredje person, så (eller med sådant vilkor) att allt skulle de (som lotten fallit på) hafva och (vara berättigade) med sig bortföra som de ofvan jord egde (d. v. s. allt sitt lösöregods). Sedan ville de ogerna bortdraga, men drogo till Thorsburg och befästade sig der. Sedan ville ej landet tåla dem (der) utan drefvo dem bort dädan. Sedan drogo de bort till Fårön och befästade sig der. Der förmådde de ej uppehålla sig utan foro till en ö vid Estland, som heter Dagö, och befästade sig der och uppförde en borg, som ännu synes. Der förmådde de ej heller uppehålla sig utan foro upp för det vattnet (den floden) som heter Düna och upp genom Ryssland. Så fjerran foro de att de, kommo till Grekland (grekiska eller öst-romerska riket). Der bådo de grekiske konungen att få bo under ny och nedan. Konungen lofvade dem då och tänkte ej att dermed menades mera (längre tid) än en månad. Sedan månaden var gången ville han dem bortvisa, men de svarade, att ny och nedan varade allt jemt , och påstodo vara dem så lofvadt (att
