Gotlands land och folk

ÅTTONDE KAPITLET.

Uppkomsten af Skrå- och andra Borgare-föreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland.

Men ehuru så många olyckor hopade sig öfver Gotland under fjortonde århundradet, var denna ö vid medlet deraf dock fortfarande handelns hufvudsäte i Norden; ännu var Visby en stolt och präktig stad, med ett rikt borgarlif, stor rörelse, herrliga kyrkor, fasta, tornhöga stenhus innanför de väldiga, tornprydda murarna och vidsträckta förstäder utanför desamma, uppfylld af en mängd rika handlande med deras svenner och bodkarlar, djerfva handtverksskrån, färdiga att från sina bodar och verkstäder rusa ut på gatorna så snart ett tumult uppstod — och sådana uppstå lätt i en stor och liflig handelsstad, der folk af många nationer röra sig om hvarandra — och skråets välkända fältrop skallade på gatan, för att med våld och armkraft skydda så väl hela skråets som hvarje dess medlems ära och välfärd. Innan vi skrida längre fram uti Gotlands politiska historia, är nödigt att kasta en blick på dess inre förhållanden.

Europas kristna medeltid, särdeles 12:e och 13:e seklerna, utmärkte sig, utom i andra hänseenden, äfven genom en stark associationsanda, en böjelse att bilda föreningar, att sluta sig tillsammans i ordnar, gillen och skrå. Denna anda uträttade mycket godt, den förmådde den enskilde att offra sitt eget intresse, sin personliga välfärd för föreningens allmänna välfärd och göra dennas ära till sin egen, men gaf ock anledning till en ensidighet i begreppen, en trångbröstad skrå-åsigt, som från medeltiden öfvergick till den nyare tiden samt blott småningom gifvit vika för riktigare och mera frisinnade åsigter. Denna associationsanda har frambragt verkningar, som sträcka sig genom de följande århundradena af medeltiden och långt in i den nyare. De andlige gjorde början med sina munk- och nunneordnar, och adeln, följande deras exempel, bildade riddare-ordnar. Mellan dessa båda slag af ordnar uppkom ett slags öfvergångsordnar, ett mellanting: de andliga riddareordnarne, hvilka förenade