Gotlands land och folk

132 Handelsförbund och Skråförfattningar uppstå.

chevaleriets bruk med de andliga ordensreglorna, och hvilkas medlemmar voro munkar i hjelmar och harnesk. Sedan utbredde denna böjelse sig till borgareståndet och blef den mäktiga häfstång, som lyfte detta stånd till jemnhöjd med adeln, krossade feodalväldet och räddade folkfriheten, åtminstone städernas och borgareståndets. Det var uti norra Italien, i Lombardiet, det land, hvarest med de från södra Sverige, Danmark och Gotland utgångne Longobarderne fornnordisk kraft, dristighet och frihetskärlek bosatt sig, denna stolta borgareanda kallades till lif och förenade norra Italiens städer till ett fast förbund, som gaf dem kraft att kunna uthärda uti den kamp på lif och död, de för sin frihet och sjelfständighet måste föra med de s. k. romerska kejsarne, Tysklands konungar. Från Italien fortplantade den sig till Tyskland och Nederländerna samt slöt dess många betydliga handelsstäder tillsammans uti åtskilliga förbund, af hvilka Hanseförbundet och Rhenska förbundet äro de märkligaste. Från Tyskland fick Skandinavien sina borgerliga institutioner, hvilka derföre i allmänhet hade en tysk anstrykning, men ingenstädes i Skandinavien var denna tyska borgareanda äldre och starkare än i Visby, som först af alla Skandinaviens städer mottagit den och hvarest Tyskarne voro jemnrådande och likberättigade med de infödda. Det var köpmän, som stiftat de mäktiga borgareföreningarne, hvilka sammanslöto städer i olika länder till ett gemensamt helt — handeln är kosmopolitisk, den förbinder vidt skilda folk och länder; men smaken för ordnar och strängt slutna föreningar hade äfven vunnit insteg bland handtverkarne och vid den tid, der vår historia nu befinner sig, eller sednare hälften af 14:e seklet, hunnit utbilda och stadga sig; dock voro deras föreningar strängare, mera trångbröstade, mindre frisinnade än köpmännens. Hvarje handtverk bildade en korporation, ett skrå, med sina lagar och sina embetsmän. Skråförfattningen påtryckte handtverksborgarne sin prägel och denna har bibehållit sig in till en från vår föga aflägsen tid. I likhet med riddareordnarne hade skråens eller handtverksordnarnes medlemmar sina hemliga igenkänningsord, «gruss» (helsning) och tecken samt bildade flera grader. Den