Gotlands land och folk

TIONDE KAPITLET.

befriande från dem af Tyska Orden.

Fyra år gammal var konungasonen Olof, då han 1376 valdes till konung i Danmark efter sin morfader Valdemar Atterdag; fyra år derefter ärfde han äfven Norge efter sin fader konung Håkan Magnusson. Den unge konungens båda riken styrdes af hans moder drottning Margareta, som både till utseende, röst och sinnelag mera liknade en karl än en qvinna, hvarföre ock hennes fader Valdemar Atterdag, hvars djerfva ande och sluga sinne hon ärft, sade att naturen ärnat henne till man, men af misstag bildat en qvinna. Tidigt blef hon gift, vid endast tio års ålder, och tidigt blef hon enka, vid en ålder af tjugusju eller tjuguåtta år. Olof var hennes enda barn. Hans val till konung i Danmark gaf anledning till ett krig med Mecklenburg, hvars hertig, Albrekt den äldres son Henrik, var förmäld med hennes äldre syster Ingeborg, ty hertig Albrekt ansåg (och det med rätta) sin sonson, Henriks och Ingeborgs son, Albrekt den yngre, vara närmare arfvinge till Danmark, såsom son af den äldre systern, än Olof, som var den yngre systerns son Detta krig började redan 1376 och konung Albrekt i Sverige väpnade ock för att understödja sin brorsons rätt, bröt med en här in i Halland och Skåne 1383 och intog Laholms slott, men vände snart tillbaka till Sverige. Mellan Albrekt och Margareta var gammal fiendskap, ty Albrekt hade tjugu år förut ryckt Sveriges rike från Margaretas man och svärfader; den gamla hätskheten fick nu en ny tillökning. Men Albrekt hade förvärfvat sig ännu farligare fiender och det var Sveriges folk och store. Han var så lättsinnig och slösaktig, bekymrade sig så föga om sina konungsliga pligters skötande, hängaf sig så åt nöjen och gunstlingar samt lät en hop snikna och öfvermodiga tyska äfventyrare, som kommo till Sverige och utgåfvo sig för konungens