Sida 294
TJUGONDE KAPITLET.
Gotland under Sverige såsom en svensk provins.
Efter att hafva varit skildt från Sverige i 279 års tid eller alltsedan 1366 hade ändtligen Gotland åter blifvit förenadt med sitt gamla, rätta och ursprungliga moderland, men hårda öden hade det under den långa skilsmessan undergått och var nu, när det återvände under Sverige, ett utarmadt, fattigt och ringa land. Svenska regeringen gjorde hvad den förmådde för att åter upphjelpa land och stad samt skydda det och för Sverige återvinna folkets tillgifvenhet, som under den långvariga skilsmessan försvunnit. Gotländingarne hade i öfver ett århundrade vant sig vid danska styrelsen, språket och sederna samt ansågo sig nu för danska undersåter. Djupast hade denna tillgifvenhet för Danmark slagit rot hos presterskapet, som samtlige studerat i Danmark, der många af dem eller deras föräldrar voro födda. De hade sig bekant att danska regeringen högst ogerna och blott af nöden dertill tvingad afträdt Gotland samt att den, så snart omständigheterna gjorde sådant möjligt, skulle uppbjuda all sin förmåga att återtaga ön. De väntade på att de politiska tilldragelserna åter skulle spela Gotland under Danmark samt förblefvo dansksinnade i själ och hjerta, styrkte och uppmuntrade äfven sina landsmän i samma anda. Svenska styrelsen kom snart under fund härmed och då det ej lyckades densamma att, oaktadt all visad välvilja. , vinna Gotlandspresternas tillgifvenhet, sökte man
