Read Runeberg

Gotlands land och folk

Originalsida 201
Originalsida 201
Originalsida 200
Originalsida 201
200–201

Sida 201

12. Gotland under Erik 13 af Pommern. — Svenska invasionen 1448 och 1449. — Grens och danska konungens förrädiska beteende

Magnus Gren. 201

vapnet ett gumsehufvud. Antingen konungen ej vetat af Grens förbindelse med Danskarne under dennes vistande på Gotland eller för slägtskapens skull ej velat blottställa honom för skymf och anklagelse, vet man ej — nog af, Gren fick i fred draga till sin förläning, Åbo slott; men när, efter mötet i Halmstad, Karl Knutsson kommit under fund med de förrädiska stämplingar der förehafts och Grens delaktighet deruti, hade väl denne ej undgått att få hvad han förtjent, om han icke, underrättad om att konungen lärt känna honom, tagit sak på bak och rymt sin väg som en förrädare och tjuf, ty han medtog 9,000 mark af uppbördsmedlen från sitt län. Nu gaf han sig till sjöröfvare och kapade tre köpmansfartyg, men hade den oturen att blifva tagen af ett stort lübskt skepp. Skepparen på detsamma, som ej kunde godt berga alla de till fångar gjorda sjöröfvarne, sände 20 af dem i land till Danzig, der de blefvo halshuggne, men 24 andra, och bland dem Gren, fastband han uti sitt skepp och medförde till Lübeck att der undergå straff för sjöröfveri. Konung Kristian, underrättad om Grens olycka, utverkade dock hans befrielse och tog honom i sin tjenst. Från den tiden uppträder han ej längre som en hemlig utan som en uppenbar landsförrädare, som förde afvog sköld mot sitt fädernesland. Såsom Kristians fältöfverste och amiral var han en af de verksammaste cheferna och intrigmakarne på danska sidan i kriget mot Sverige. Redan följande året 1451 landsatte han på Kolmårdens skogbeklädda bergshöjder en hop öfverdådiga sällar, som kände alla vägar och stigar långs kusten och ströfvade ända ner till Blekinge. 1452 var han, jemte Olof Axelsson Tott (de tyckas varit ganska goda vänner), befälhafvare för en dansk flotta af 46 skepp, som angrep Stockholm samt der landsatte en hop danska och tyska knektar, hvilka intogo «Käpplingen» (Blasieholmen) och derifrån förjagade en skara bönder, som drog emot dem, men sedan i sin tur blefvo förjagade, när borgarena förenat sig med bönderna. En sådan man var Magnus Gren, som förde befälet öfver svenska hären på Gotland 1448 och 1449.

Källa: Project Runeberg ·