Idun: 1890

1890 IDUN 37 mycket att göra och äro färdiga att digna under bördan. Hvilken angenäm känsla erfar man ej i det hus, där individen lugnt och tyst förrättar sitt arbete som hjulet i en stor maskin, och hur obehagligt stämd blir man ej, där husmoderns kom- mandoord oafbrutet ljuda, där det slås i dörrar- na och allt är oro och rörelse. Och trots all denna brådska är arbetets resultat här oftast min- dre och arbetets kvalitet underordnad. När då herskarinnan i detta rike, klagande, men afundsjuk, får en inblick i ett välordnadt hushåll och halft misslynt, halft vetgirig, frågar den styrande: »Hur kan ni ha det så?» måste hon alltid få det öfver- raskande svaret: »Genom en riktig indelning af arbetstiden.» Däri ligger hela hemligheten, hvars afslöjande blir till välsignelse för både stora och små. Hus- modern måste icke blott lära sig indela sin egen tid, utan äfven samvetsgrannt och konsekvent ge- nomföra det för sina barn och tjänare. På en riktig tidsindelning är hela samhällslif- vet bygdt och först och främst mannens lif. Pla- nen för barnens undervisning pröfvas och fast- ställes ju oftast af staten. Från och med det ögonblick barnet träder ut i lifvet och får sin plats på skolbänken inpräntar man, samtidigt med den smula lärdom, det lilla hufvudet kan motta- ga, äfven något annat, nämligen begynnelsegrun- derna till en riktig tidsindelning. Den lille pysen, som för första gången kommer hem från skolan, visar stolt för sin moder schemat, som han ej ens ännu kan läsa, men om hvilket han vet, att däri står upptecknadt ett antal timmar, som äro bestämda till arbete, till läsning. Detta antal timmar växer, utan att själen, som småningom blifvit van vid detta arbete, känner sig nedtryckt däraf, och när mannen en dag träder ut för att ingå i ett kall, som kanske sysselsätter honom många timmar om dagen, finner han sig lätt däri ; han är ju van att se sin tid indelad, jämnt ar- bete förefaller honom icke tröttande. Oaktadt kvinnorna ha detta goda föredöme i mannens regelbundna arbete, händer det likväl ofta, att de ej hemta lärdom däraf för sig själfva och för allt, som lyder under deras spira. Hur lätt kunde ej detta gå för sig, och hur väl- görande verkar ej en riktig indelning både i fy- siskt och moraliskt hänseende ! Låtom oss först tala om barnen. Vid sidan om schemat från skolan borde man uppsätta ett liknande inom hemmet för alla dagens timmar Det borde börja från det ögonblick, barnen stiga upp om morgonen, och sluta med den strängt be- stämda tid, då de skola gå till sängs. Hvarenda kvart borde vara samvetsgrannt öfvervägd och indelad, i det hänsyn tages både till sanitära och andliga fordringar. Barnen böra om sommaren stiga upp kl. 6 och om vintern kl. 7, därpå ger man dem tillräcklig tid till toaletten och låter dem förstå, att det inte alls skall räknas dem till någon förtjänst, om de skynda sig, emedan kroppen ovilkorligen skall lida däraf. Öfver hufvud bör tiden för hvarje sysselsättning hvarken vara för rikt eller för knappt tillmätt, liksom man bör ge akt på, att indelningen ordentligt följes, emedan allt hastverk är upphetsande och befordrar nervositet. När barnet är i ordning i rätt tid, kan det äf- ven med största smak äta sin frukost och till- ryggalägga vägen till skolan lagom fort; det blir ej tvunget att skada sin mage med att hälla i sig varmt kaffe och behöfver icke springa så fort som möjligt till skolan för att hinna dit i sista minuten och sedan sitta slött af utmattning den första kvarten af lektionen. Äfven i hemmet bör man anslå lagom tid åt barnen att förbereda sig till skolan, att lära sig sina hemlexor, att promenera, att läsa »roliga» böcker, att leka o. s. v. Under sådana omständigheter skall barnet göra säkra framsteg, känna trefnad och finna glädje i att lära. Och när sönernas skoltid är förbi, skola de själfva uppställa för sig en sträng tidsindelning och finna sig, på hvilken plats de än bli ställda. Och döttrarna skola bli samvetsgranna och på- litliga hjälpredor åt sina mödrar i hemmet, utan att därvid försumma de sköna konsterna, som un- der åratal kostat så stora, offer af pengar och möda, eller handarbetet, som är kvinnans tacksam- maste sysselsättning. När de sedan en gång be- träda tröskeln till sitt eget hem, skall det falla sig lätt för dem att äfven där anvisa hvar och en sin andel af arbetet. Därmed komma vi till en liufvudpunkt : tidsin- delningen för tjänarne. Hvarje husmoder bör ej endast ba tänkt ut tidsindelningen för de dagli- gen återkommande göromålen, utan måste äfven i förväg tänka på och fördela arbetet för hela veckan. Det bör vara hennes stolthet att kunna bestrida alla de periodiskt återvändande rengörin- garna med husets egna krafter, utan legd hjälp. I en liten bok, som man ger hvarje tjänstflicka, när hon tillträder platsen, bör man inskrifva in- delningen för dagen och veckan, och hvarje duk- tig, flitig tjänare skall studera den samvetsgrannt för att sätta sig in i sitt arbete. När hon sedan profvat indelningen och funnit den bra, skall hon lära sig att värdera den och glad gå till sitt ar- bete. Om det än nu för tiden finns många dåliga tjänare, så finnas likväl ännu många bra flickor, som stanna trogna på sin post, då de se, att det arbete, som pålägges dem, icke öfverstiger deras krafter, utan att man underlättar deras sträfvan. I den lilla boken bör, som redan anmärkts, icke blott dagens, utan hela veckans arbeten no- teras, och vi tillråda indelningen af hvarje månad i två stora arbetsperioder. I de hus, där man tvättar hemma, bör hvarannan vecka offras till tvätten och klädernas lagning, de mellanliggande dagarne åt rengöring i stor stil. Sålunda bör man anslå en dag till att piska möbler och mat- tor, en annan till grundlig mönstring af sängarne, en dag till att tvätta dörrar och fönster, en till att putsa silfret, dörrlåsen och tvätta prydnads- föremål. Naturligtvis får man icke heller glömma den alltjämt återkommande putsningen och borstningen af möblerna, och den sjätte dagen bör man slutligen underkasta små och storas garderob en grundlig granskning. På detta sätt kan arbetet aldrig sammanhopas, så att det blir en tryckande börda, och man behöfver ej bli vitne till, hur tjänarne använda de lediga timmar- ne för att sladdra med grannjungfrurna. Alla dessa arbeten fordra likväl icke så lång tid, att man icke skulle kunna afstå en eller an- nan stund af dagen till tjänarnes fria disposition, så att de kunna få tid att laga sina kläder och ej vara tvungna att gå omkring som en skam för huset. Förebrår man dem något med afseende på klädseln, ha de alltid till hands svaret: »Vi ha ingen tid för oss själfva.» Men om man har tilldelat dem en viss tid till egen disposition, kan man åberopa sig därpå, då de visa sig i smutsiga eller söndriga kläder. Om man ej styr om tvätten hemma, får man ännu bättre tid till de öfriga göromålen och kan i alla riktningar fordra ett ordentligt och utmärkt arbete. Ibland kan det väl hända, att tjänarne oppone- ra sig mot den stränga indelningen och göra för- sök att fördela arbetet efter sitt eget hufvud. I sådana fall bör husmodern ej pocka på sin ofel- barhet, utan lyssna till tjänarnes invändningar, pröfva dem och behålla det bästa. Men är den indelning, husmodern själf gjort upp, den rikti- gaste, skall äfven hos de tjänande infinna sig en viss känsla af lugn och behag, som förmår dem att böja sig under matmoderns indelning af göro- målen. Naturligtvis bör tiden om sommaren såvälför barn sop tjänare indelas annorlunda än under vinter- månaderna och för alla husets medlemmar med- föra ett större antal fritimmar. Liksom barnet, styrkt af sommarluft och sommarferier, återupp- tar vinterns arbeten med ökade krafter, skola äf- ven tjänarne när de med sitt herrskap återvända från landet, vara bättre beredda att utföra allt det arbete, som väntar dem i vinterkvartalen, då husmodern under sommarmånaderna hållit töm- marne mindre stramt, och deras spänstighet skall oftast hålla ut till kommande vår. Det är oför- svarligt, att så många husmödrar förbittra som- marvistelsen för sina tjänare genom att öfver- hopa dem med göromål, ja, genom att ofta neka dem att hvila ut på en afsides plats i det gröna, där de i fulla drag kunna njuta af den friska luf- ten, som är så nödvändig för hvarje människa, hon må vara hög eller låg. Ett sådant obetänk- samt handlingssätt straffar sig själf; tjänarne bli antingen ovilliga, då de skola taga itu med vin- tergöromålen, om man ej unnat dem litet frihet under sommaren, eller också ha de ej blifvit stärkta af landtluften och kunna ej fullgöra sina plikter. Båda delarne __ kasta skugga öfver hemmet, som lider däraf både med hänsyn till den behagliga prägel, som bör hvila öfver det hela, och till det arbete, som utföres. Men slutligen får en husmoder icke glömma att indela sin egen tid riktigt, så att alla de kraf, lifvet ställer på en hustru, moder och husets her- skarinna, måtte uppfyllas. Hon bör bestämma den tid, hon vill använda både till allvarligt arbete och underhållande läs- ning, till uppsyn öfver barnen, till att represen- tera utom hemmet och — last but not least — den tid hon med friskt sinne och med det glada medvetandet, att hon uppfyllt sina plikter, kan offra åt mannens förströelse. När han kommer hem från dagens arbete, bör han kunna få hvila ut i samtal med de sina och aldrig få svaret : »Förlåt, men jag har något jag måste uträtta.» Den mest otillbörliga och den mest förkastliga af all tidsindelning är den, som beröfvar honom dessa stunder af förtroligt samspråk, om hvilket han alltid förnöjd bör kunna säga: »För dessa stunder kämpar och arbetar jag gärna!» Hvarje husmoder, som i sin indelning af dagen glömmer dessa timmar — hon må vara en aldrig så duktig matmoder — måste vi gifva det vitt- nesbördet, att hon icke förstått indela sin tid rätt. Jenny Neumann. Nytillträdande abonnenter kunna mot insändande af 40 öre i frimärken er- hålla Iduns julnummer med porträtt af tid- ningens redaktör och nitton af de mest framstå- ende kvinliga och manliga medarbetarne. Numret innehåller dessutom 20 sidor intressant och om- växlande text samt torde i detta afseende vara den rikhaltigaste jultidning, som någonsin utkommit. Föräldrar och barn. Små verklighetsbilder, samlade af Lola. ’’«§|0nl’ lät mig fläta ditt J'ag kan iute rééx med de där loekarne. » — »Nej, nej, mamma, flätor äro inte vackra; låt mig be- hålla loekarne!» — »Visst inte, du skall ha flätor.» Modern slätar ut håret; barnet grå- ter öfver sina lockar — och modern löser åter upp flätorna och lockar barnets hår. Louise lät sina saker slängas rundt om- kring. På måndagen lågo söndagskläderna på soffa och stolar. »Barn då, du är för oordentlig! Hvart skall det ta vägen med dig?» Och medan modern talar på så sätt, samlar hon ihop Louises kläder och hänger in dem i skåpet. Ü: Ett barn skar sig i fingret. »Åh, stackars liten,» ropade modern. Och medan hon sö- ker förbinda såret, fortsätter hon med sin ve- klagan. »Hvad skall farmor säga?» — »Gör det mera ondt?» — »Ib, min lilla stackare!» — »Sitt bara stilla, så går Maria efter en kaka åt dig.» * * * Ett annat barn föll och slog sig ett hål i hufvudet. Barnet grät, men modern förstod att beherska sig. Hon tvättade såret och förband det. Medan barnet ännu skrek, var modern lugn och kysste det blott. Då bar- net blef lugnare, sade hon: »Se, så vackert solen skiner! Så snart jag är i ordning, skola vi gå och se, om det finnes några mogna smultron. Minns du, hvar vi hittade så stora smultron sist. Men i dag gå vi en annan väg, som är vackrare.» — Barnet glömde smärtorna och såret. — Och när det åter skulle förbindas, väntade modern till ett gladt ögonblick, berättade något intressant, och allt var i ordning i en handvändning. * * * Två barn kifvades. »Var’ snälla och gnab- bas inte, barn! Man skall alltid tala vän- ligt till hvarandra och vara tillmötesgående,» förmanade modern. — Fadern kom. »Hvar är tidningen, som jag lade här på bordet i