Sida 174
Runinskrifter
Jag har ej kunnat underlåta att anföra hela detta lilla stycke, ty det vore nästan syndigt att på något sätt vilja stympa det. Det kan ock med skäl sättas i fråga, huruvida hela vår litteratur under 1600-talet kan uppvisa något, som kan mäta sig med denna Wivallius' i fullaste mening rytmiska prosa.
Ur Barbro Banérs visbok från slutet af 1650-talet vilja vi anföra ett par strofer:
Dhe Hiältar the Liggia Slagne, Så widt om Swäriges Landh, Alt sedan her Såne Fålkwarsson bordt Tog det Lillie wan, der liggia the hieltar slagne.
Ther war stor ynka I Swerige, och Hiältarna wore wreda, Alt sedan The herrar af Falk ungars Äth, The bruto Wreta Kloster neder der Liggia the hieltar slagne.
Ur den år 1668 tryckta upplagan af Georg Stiernhielms Musæ Suetizantes afskrifva vi följande stycken af hans Hercules:
Hercules, stålt af modh; af blodh Hög-ädeler Herre Hwad for en ångst och qwal är then titt Hierta betungar? Hwad för twijkan är i tin Hug? Beskoda till Ungdomsblomster och Åhr: tijn Färga, tin Hy, tijne blysande Kinner; Pröfwa tijn ögons macht, tin oförlijklige Fägring. Älskad, och önskad utaf the wäniste Jungfrur i Landet. Tagh tijne gåfwor i acht, medan Åhren och dagarne lijda; Sätt tijne krafter i bruk, forr-än Åldern och grå-håren yppas. Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet: Såsom en Eld, en Ström, ett Glas, ett Grääs och een Blomma; Brinner och rinner och skijn, och grönskas, och blomstras, om Afton; Men fins släckt, stild, bräckt, och Torkat, och wissnat om Morgon: Altså Menniskio-lijf, som Röök förswinner i Wädret. ————— Solen bärgas och hwar Dag wanskar Han Liuset i mörker; Men kommer upp, och mörnar igen, hwar Morgon, å skiftes: Menniskio-lijf icke så; när thet, en gång skrijder vnder; Kommeret aldrigh igen; men blijr i det ewiga Mörka.
Källa: Project Runeberg ·