Sida 193
Runinskrifter
sitt wis, till ett borgeligit samhälles förmån: lärer man utan beswärlig eftertanka märka att denna förpliktelsen flyter af den naturliga billigheten, så att den, som betiänar sig af detta skrifsätt, äger till sin giärning ett förnuftigt motiw. Men att det är lättare och wigare, särdeles för begynnare, att i stafning, läsning och skrifning bibehålla bokstäfwerna wid sitt rätta liud och hwarmed de nämnas, än att säga och sätta den ena för den andra, till ex. i stafningen nämna f och läsa w, uttala w och skrifwa f i ganska många ord emot likformigheten i andra: det är en sanning, som tillfyllest bestyrkes af förfarenheten och behöfwer ej widare bewis. H. Notarien måste ock så mycket mer widgå, hwad jag hufwudsakligen i detta ämnet påstått, som han ej kunnat neka mina skiäl, utan twärtom ärkiänt dem därmed, att han kallar dem filosofiska grundsatser och reglor, samt hedrar mitt skrifsätt, förmodeligen emot sitt uppsåt, med namn af en filosofisk orthografi, hwilket så mycket will säga som ett förnuftigt skrifsätt, grundat på skiäl och bewis. Dock likwäl, och emedan H. Notarien änteligen will hafwa mig till sin grammatikaliska wederpart, må jag wäl, utan fara och honom till behag, säga rent af, att bokstafwen w, det gamla bruket oaktadt, ej allenast skiäligen kan utan ock nödwändigt bör skrifwas, ehwaräst han klart och allmänneligen uttalas.
Vi citera därefter följande lilla dikt af den bekante statsmannen Karl Gustaf Tessin, skrifven år 1767:
Ofver vår tids Wännskap:
Till Dorimene sade män: »Det är, min Fru, rätt swårt bland Edra wänner wara; Ty alt hwad nånsin kallas kan Det minsta minnesprof, I mot Er wänn månd' spara. Då honom I ey se'en, I glömmen honom bårt.»
»Nej», swarte hon med bruten röst helt kart, »En klädning jag ju har, den jag långt öfwer andra Högt älskar, giärna bär; Men nöyet ofta att förändra Ett nöye skattas kan, som högsta nöyet är. Endera dagen dock kan skie jag återtager Nyssnämda robe favorite. Om Er så lyster och behagar, Så kunnen I då höra hit.»
I denna afbild ses, att wänner älskas nu, Som en halfsliten robb' den älskas af sin Fru.
Ur företalet till Håkan Sjögrens fordom så allbekanta latinska lexikon, tryckt 1775, anföra vi följande stycke: 13
Källa: Project Runeberg ·