Sida 26
Förhållandet mellan talspråk och skriftspråk
vara relativt olika det talade. Skriftspråket måste nämligen vara mycket mera fixeradt och fast än talspråket, emedan det måste vara till en viss grad gemensamt för alla, som tala ifrågavarande språk. Alla de individuella, dialektiska afvikelser, som så ofta förekomma i talspråket och som där så gärna förlåtas, förtydligade som de äro af tonfallen, minspelen, åtbörderna, få i det stumma skriftspråket ej förekomma, ty då blefve detta mer eller mindre oläsligt. Det representerar liksom tankegångens raka, stundom äfven något böjda, men alltid fasta grundlinie, kring hvilken det tusenformiga talspråkets alla individuella våglinier fritt få vinda sig, ty öfver alla dessa dess snedsprång breda de ofvannämnda tonfallen, minspelen etc. sin lika skira som skymmande slöja.
Men just på grund häraf måste ock skriftspråket alltid vara vida mera konservativt än talspråket. Och därför bekämpar det också med händer och fötter allt hvad det kan alla omogna nyheter, säger till dessa ett ideligt nej, ända tills det af tidsförhållandena och af själfbevarelsedrift varder ohjälpligt tvunget att omsider säga ja och amen och ändra sitt absoluta veto till ett suspensivt.
Skriftspråket kan emellertid ej sägas vara någon konservativ senat eller Första kammare; det kan snarare kallas för Ridderskapet och Adeln i det språkliga ståndssamhället. Det lefver mera i minnet och traditionen än i det verkliga, vexlande lifvet. Orden röra sig där på ett mera cirkladt, ceremoniöst sätt, deras anseende och inflytande bero mera på deras börd och anor än på deras verkliga inre värde. Och skriftspråket representerar därför också mera en förgången tids tänkesätt och — fördomar än den nuvarande tidens lifskraftiga och framtidsrika, om ock än i mångt och mycket omogna idéer och åskådningar. Stundom vill det till och med i sin förnäma tillbakadragenhet uppbygga en kinesisk mur mellan sig och talspråket. Så har det t. ex. gjort i det fria England. Ty där är det så ytterligt konservativt, att det än i dag låter orden kläda sig i medeltida riddardräkter, ja låter dem ibland till och med stafva sig som deras angelsaxiska stamfäder för tusen år sedan, hvilket
Källa: Project Runeberg ·